tisdag, juli 10

vänner vs bekanta

Det här med vänner. Ett kapitel för sig självt när man är en HSP. Jag delar in människor runt mig i två olika grupper. Vänner och kompisar. För mig två helt skilda saker. Efter det kommer bekanta (folk man är trevlig mot när man ses) och ”bekanta” (folk man känner till men inte gillar så värstans) och sen resten av världen. 

Jag har väldigt få vänner. Jag vill inte ha mer än väldigt få vänner. Något som många har otroligt svårt att förstå. (De som samlar vänner på hög och som kan umgås med i stort sett vem som helst och som alla tycker om. De som tycker att jag nog är en väldigt osocial människa och ”hur svårt kan det vara?”)

En vän för mig är någon som jag mer eller mindre ser som en familjemedlem. Som jag kan bo tillsammans med periodvis, prata om allt tillsammans med (även knäppa, flummiga, andliga livet-grejer) och som får mig att känna mig som jag. Alla andra är för mig kompisar som jag kan prata och skratta med, men inte mer än så. Jag släpper inte in folk hur som helst och jag vill inte släppa in folk hur som helst.

Sen har vi dessa andra ”bekanta” (de där som man egentligen inte gillar och som inte gillar dig så värst heller) som på något sätt måste vara falskt trevliga när man ses. Som bränner av ett ”HEEEEEEJ” ihop med ett leende som inte ens Nisse Solsken kan tro är äkta. Varför gör man så? Jag har aldrig förstått vitsen med det. Att vara falsk. Jag har inga problem med att visa artigt hyfs och hälsa på folk, men det här heeeeeeejandet hit och dit. Nej. Det går helt enkelt inte för mig.

Men tillbaka till vänner. Mina vänner är mina tills döden skiljer oss åt och det finns ingenting jag inte skulle göra om de bad mig. Förutom kanske att hoppa bungy jump eller nåt. Det skulle jag nog inte göra.



Jag, när jag försöker mig på ett sånt där heeeeeeeej trots allt. 

torsdag, juni 28

hola

Under semesterveckan i Spanien så har jag badat, ätit, solat, badat, ätit, umgåtts, badat, åkt buss, solat, shoppat, badat, umgåtts, varit på marknad, solat, badat, ätit, åkt karusell och badat.

Men framför allt har jag accepterat att jag blir trött i hjärnan och måste stänga av och vila. Bästa vilan av alla. Att bara ligga vid fläkten och låta tankarna rusa utan att grubbla och utan att analysera. Börjar bli ganska bra på det nu. Att stänga av helt.

Att sitta och titta på min son medan han också vilar lite (dock inte på grund av HSP utan på grund av att racerbränslet tog slut) är också helt okej. 




måndag, juni 18

semester

Så imorgon ska jag till en flygplats igen. Spännande. Eller sjukt jobbigt, beror lite på hur man ser det.
Jag ser otroligt mycket fram emot en semestervecka i Spanien. Jag ser otroligt mycket fram emot att komma hem igen. The sweet life of an HSP.



fredag, juni 15

som en HSP och allt

Hur har livet egentligen förändrats då? Sen jag hade mitt lilla glödlampe-moment för snart 3 månader sen?

Utåt sett har det väl inte förändrats så värstans mycket. Jag är ju fortfarande jag. Den största förändringen har varit inuti mig själv. Jag ser på mig själv på ett helt annat sätt nu och har sänkt kraven rejält. Jag tillåter mig själv att ladda batterierna, ibland i flera dagar, utan att känna mig lat och ointresserad. Jag jobbar, umgås och tränar när jag tryckt på on-knappen och vilar och stänger in mig när off-knappen är intryckt. Utan att känna skuld över det. Fantastiskt bra.

Sen har jag upptäckt en sak. Jag bryr mig inte längre om vad folk tycker om mig. Jag vet ju att jag inte kan få allas förståelse om det här med HSP. Jag har fullt ut accepterat att jag inte kan få alla att fatta hur det är att vara HSP, hur skulle ni kunna det? Men det känns inte så viktigt. Jag vet vem jag är, människor runt mig vet vem jag är och det får räcka så. Sen att jag skriver om saker här har mest att göra med att hjälpa folk som kanske inte insett att de är HSP att få sitt lilla glödlampe-moment. Plus att det är lite av terapi för mig att göra det.

Kanske har med åldern att göra, men förr var jag otroligt engagerad i att alla skulle förstå min åsikt om saker och ting. Jag kunde klura länge på hur jag skulle få folk att tycka som jag och kände mig personligt sårad om jag inte lyckades. (Känns det igen, alla HSP-are?) Nu, not so much. Så. Jäkla. Skönt. De som vill tycka att jag ibland är för dryg, för lat, för ointresserad, för känslig, för arg, för tyst, för glad, för högljudd, för inåtvänd och för störig rent allmänt, är välkomna att göra det. Oftast (inte alltid) är jag nog benägen att hålla med. Ibland är jag för mycket av allt för att en icke-HSP ska kunna hänga med.

Men nu har jag hittat en styrka inuti mig själv som jag inte hade förut och är helt ärligt inte intresserad längre om vad folk tycker om mig. Punkt. (Sen kan det ju såklart vara ganska skönt om familjen och de närmsta vännerna har en viss förståelse, men det brukar lösa sig.) Du får helt enkelt gilla mig som jag är, som en HSP och allt. Eller tycka att jag är en knäppis, som en HSP och allt.



I don’t need your attitude, I have my own. 

onsdag, juni 13

att tänka på ingenting

Så jag försöker lära mig att meditera. Funkar ju sådär. Jag har ju alltid så himla mycket tankar i huvudet samtidigt så det är svårt att rensa rent. Det kluras, vrids och vänds på saker i evighet i skallen hela tiden. Jag blir även sjukt trött när jag försöker. En gång somnade jag till och med. Det var ju jätteskönt men kanske inte syftet med det hela.

Jag har varit på gång flera gånger i mitt liv att ta tag i meditation, men det har alltid kommit annat i vägen. Men nu inser jag att som HSP så är det näst intill livsviktigt att jag lär mig. Så jag har laddat hem en app. Jag ger mig själv sommaren att lära mig. Lycka till.

Calm. Appen jag testar över sommaren. 

lördag, juni 9

tips från coachen

Här kommer ett tips till alla som vill veta mer om HSP, vare sig det gäller dig själv eller om du lever med någon som är HSP. Lyssna på HSP-podden med Carola Ahlsson.


Hon intervjuar olika människor som är HSP om hur de lever i vardagen, om boken de just skrivit eller om hur det är att vara ordförande i HSP-föreningen i Sverige. Eftersom alla är olika så har alla också olika erfarenheter och berättelser att berätta. Jag lär mig nåt nytt varje avsnitt samtidigt som jag tänker ”jag med!” varje avsnitt.

Så på med lurarna nu.

torsdag, juni 7

ett pucko för mycket

Idag träffade jag Rikspuckot 2018. Vid helt fel tillfälle (efter en vecka där jag varit alldeles för mycket ”ute” och började känna mig ganska utmattad) dök han upp, denna man som trodde han kunde tuta bort fem bilar. När inte det funkade så körde han helt enkelt på mig (alltså mig, inte mig sittandes i bilen, utan mig ståendes utanför min bil) i sin ilska över att trafikstockningen inte bara försvann av hans tutande.

Så nu har jag nåt att klura på resten av helgen. Hur kan någon vara så korkad? Plus att jag återigen inser att jag inte ska vara runt folk när jag är utmattad i hjärnan. Det finns liksom inget filter då. Ett pucko för mycket och jag tappar tron på hela mänskligheten.

Nu ska jag vila några dagar. Hemma. Själv.



onsdag, maj 30

ett skepp kommer lastat med pepp

Varför har jag en blogg? Varför väljer jag att skriva om att jag är en HSP? 

Svaret är enkelt. Jag träffar dagligen massor av tjejer och killar i och med att jag äger en dansskola. De här kidsen är i alla olika åldrar och former. De är ju precis som alla andra kids väldigt bekymrade över att passa in. Att duga. Att absolut inte sticka ut. 

Jag önskar att någon hjälpt mig att inse att jag inte är konstig på något sätt. Nu hade i och för sig begreppet HSP inte ens uppfunnits när jag var tonåring (alltså, fasiken vad jag börjar bli gammal), så att hjälpa mig med det var ju lite svårjobbat. 

Idag är begreppet HSP ganska välkänt ändå och min uppfattning är att ju tidigare man lär sig om sig själv desto bättre. Så om jag kan stötta och peppa (även om det bara är genom min lilla stenåldersblogg) så vill jag så väldigt gärna göra det. Det finns nog inte många som behöver det mer än våra tonårskids idag. 

Man är inte konstig bara för att man inte tänker riktigt som alla andra. HSP är ett personlighetsdrag som gör att man tänker, känner och reagerar på ett annat sätt än de flesta. Nu när jag har lärt mig mer och vant mig vid tanken, så gillar jag faktiskt att jag är HSP. 

1. Jag kan bli OTROLIGT berörd av en fullmåne. Mycket bättre än att knappt se den. 

2. Jag pratar med mina katter som om de vore människor. Hysteriskt roliga konversationer. 

3. Du kan ALDRIG ljuga för mig. Mindre roligt för en tonårsson. 

4. Jag vilar. Något de flesta borde göra mera. 

5. Jag klarar inte av gnäll. De flesta runt mig har insett att jag inte är rätt människa att beklaga sig inför om en öm tå, träningsvärk, äcklig mat i skolan eller dåligt wi-fi. (”Buhu, do you want a tissue?”) Ge mig ett riktigt bekymmer och jag lovar att lyssna, peppa och stötta allt jag kan. 

6. Om jag släpper in dig i mitt liv som en vän så är det for life. Annars skulle du inte blivit insläppt från första början. 

7. Jag kan sitta vid havet i timmar. Något de flesta borde göra mera. 

8. Jag är en helt öppen bok. Vill du ha ett rakt, ärligt svar eller åsikt så lovar jag att du får den av mig. Ärlighet varar alltid längst. 

9. Jag NJUTER så fullkomligt av god mat eller en vacker blomma. Varje solupp/nedgång är helt FANTASTISK! 

10. Här kommer alla känslorna på en och samma gång. Nu när jag lärt mig hantera de flesta utbrott av både glädje och sorg så är det helt okej. Ett gott skratt förlänger livet och att gråta ut rejält kan faktiskt hjälpa själen att rensa ut. 

Så tillbaka till hur jag började. Jag skriver om HSP här för att pusha, peppa och stötta de som tror att det är nåt fel på dem när de egentligen är HSP. Det är inget fel på oss. Vi är bara kick-ass-highly-sensitive-person. What’s your superpower? 


torsdag, maj 24

reklam

Jag har en vän, Helena, som jag tänkte göra reklam för nu.

Helena bor i USA och arbetar som livscoach. Vilket är precis det hon ska göra i sitt liv. För herregud så duktig hon är! Hon använder sig mycket av EFT vilket betyder Emotional Freedom Technique. Vill man veta vad det är så klickar man här.

Helena satt bredvid mig när jag slängde ur mig: ”Jag tror fasiken att jag är HSP!”
”Vad är det?” frågade hon.
”Eh, det vet jag inte riktigt..” (Jag vet inte ens var jag fick det ifrån? Jag hade ju aldrig hört talas om HSP. Vad är det? Hur visste jag vad det kallades? Ingen aning. Efteråt har jag insett att jag nog fick lite hjälp av Universum som lite fint hintade mig om att jag nog borde kolla upp det.)
”Nähä, men du tror att du är det?” skrattade Helena. ”Då får du väl börja undersöka det då.”

Sen började jag googla och resten vet ni som följt med här en stund.

Men i alla fall, tillbaka till det jag skulle skriva om. För mig funkar EFT klockrent! Ibland blir det till och med för mycket respons för mig att klara av att hantera. Det beror så klart på min HSP. Dels så har jag väldigt lätt för att rota runt bland mina känslor och dels så är HSP-personer väldigt spirituella redan från början, vilket ju såklart underlättar. (Nu menar jag inte att EFT är hokuspokus för det är det verkligen inte. Det jag menar är att HSP-personer inte avfärdar allt som hokuspokus. Oftast.)

Jag önskar att alla kunde testa. Och jag önskar att alla kunde testa hos min fina vän. Jag har länkat till hennes sida ”SunnySoul Coach” längst upp. Självklart finns hon ju också både på FB (där hon brukar köra live väldigt ofta) och på Insta. En dator, padda eller mobil och ett Skypekonto eller FaceTime and you’re ready to go! 

Har precis fått hjälp av henne nu idag. Jag hade något riktigt saftigt som jag behövde hjälp med. Något som skapade den ena ångestattacken efter den andra nu på förmiddan. Tänkte att ”det här kommer nog inte att funka med EFT, det är för stort”. Pyttsan, efter 20 minuter med Helena i telefonen är jag lugn igen. Och kan du få en HSP-person med panikångest att bli helt avslappnad på 20 minuter så vet du vad du pysslar med.

Så ni vet var ni hörde det först. SunnySoul Coach, en frikkin’ rockstjärna inom livscoaching.


torsdag, maj 10

på resa

Det här med att resa. Speciellt själv. Det tar enormt på krafterna. En flygplats för mig är som ett rörigt Times Square innan nyår. Ett myller av tankar, känslor, ljud och dofter. Jag känner av och tar in allt. Efter en flygresa kan jag vara helt slut i två dagar. Jag fattar inte riktigt hur det gick till när jag år 2000 helt själv satte mig på ett plan till USA för tre veckor i New York. Kaxigt gjort. 

Nu sitter jag på ett tåg på väg till fyra dagar på SM i Skövde. Det är ju inga problem alls förutom två saker. Snubben bredvid mig har JÄTTEMYCKET parfym på sig. Plus att snubben framför mig pratar JÄTTEHÖGT i mobilen. Alltså såhögtattinteensminahörlurarhjälper-högt. 

Jag andas djupt i fyrkant (inte genom näsan) och längtar otroligt mycket till mitt hotellrum nu. 

lördag, maj 5

samhörighet

I samma stund som jag insåg att jag är en HSP så började jag leta (eller snarare så var det min otroligt smarta kompis som letade) efter nån grupp på Fejsan att gå med i. Bara för att jag ville lära mig mer och samtidigt få inse att jag inte är själv. Jag blev med i en grupp på 25.000 medlemmar. Utspridda över hela jordklotet. Det skrivs ganska mycket i den, kan jag meddela. För att vara någon som inte riktigt pallar med allt som sker på Fejsan så ska jag ärligt erkänna att jag inte hänger med på allt som händer där. Men ibland hittar man riktiga guldkorn. Bland annat kom det här häromdagen:

”Zero tolerance for chit-chat, incompetence, whiners and dumb. Does this come from being an HSP or am I just a terrible person?”

Jisses, det där är ju typ jag sammanfattad i två meningar.

torsdag, maj 3

lycka till

Ni kommer ihåg det här testet jag skrev om, där man testade om man som introvert var för mycket inne eller ute? Där jag fick ett klockrent för mycket ”ute” än vad som var nyttigt för en introvert?

Tyvärr verkar det som att jag inte lärt mig någonting av det. Varning för trassel lite längre fram i maj månad. För jag tror att det där testet menade att man som introvert inte ska jobba i stort sett varje dag i en hel månad. Med folk runt omkring en hela tiden.

Jag önskar mig själv ett stort lycka till.