När vår socialminister står i en TV-studio och säger "jag tycker att Sverige har världens bästa sjukvård, jag tycker på riktigt och helt ärligt att vi är bäst i världen" ska vi nog bli lite oroliga allihopa. Att Lena Hallengren "på riktigt och helt ärligt" prisar svensk sjukvård som den bästa i världen gör att vi nog behöver göra en liten realitycheck.
Att få höra från två olika läkare att "du behöver garanterat inte oroa dig för att det ska vara det värsta tänkbara, det är det absolut inte" och det sen visar sig vara inte bara cancer, utan obotlig cancer, är inte det bästa.
Att aldrig få en kontaktsjuksköterska vilket du har rätt till, är inte det bästa.
Att alltid få vänta i två till tre veckor på ett röntgensvar som gäller en dödlig sjukdom, är inte det bästa.
Att få höra att din läkare inte har tid med ett telefonsamtal just nu, men att du är välkommen för lite cellgifter utan en enda undersökning innan, är inte det bästa.
Att aldrig (nu menar jag ALDRIG) få veta om alla livsfarliga biverkningar som mediciner faktiskt har, är inte det bästa.
Att behöva betala för sjukvård själv utomlands när Sverige inte räcker till och dessutom få svar om metastaser som Sverige famlar i totalt mörker om, är inte det bästa.
Att få ta skulden själv från en läkare för att din obotliga cancer spritt sig på grund av att du tackat nej till cellgifter som ändå inte hjälper dig, är inte det bästa.
Att få kämpa för att bli lyssnad på vid varje läkarkontakt och inte bara nöja sig med "det är cancern", är inte det bästa.
Att som anhörig själv behöva åka till sjukhuset klockan sex på morgonen med utrustning och läkemedel som inte finns på avdelningen han är inlagd på för att en läkare skriver fel ordination, är inte det bästa.
Att först få höra från en läkare att tumören nu växt så det är stopp till stomin, för att sen få höra från en annan att så är det ju inte alls, är inte det bästa.
Att som anhörig få höra sköterskor i korridoren göra sig lustig och hånskratta över din älskades önskan om naturlig medicin (jo, det finns faktiskt sådan på sjukhuset också, i detta fallet Albumin), är inte det bästa.
Att till slut behöva avsluta sitt liv i ett totalt nerdrogat tillstånd där du inte ens längre kan hålla i en mobil för att du skakar så av alla biverkningar och inte längre kan göra dig förstådd till dem du vill tala om hur mycket du älskar, är inte det bästa.
Min lista skulle lätt kunna bli dubbelt så lång, men jag tror att ni fattat poängen nu. Resten kommer hamna i en anmälan som min man ville att jag skulle göra efter att han somnat in. Och det här är bara våra upplevelser, mina och min mans. Jag får mail och mess från andra cancerpatienter runt om i Sverige som vittnar om samma saker. Så nej, kära socialminister, sjukvården i Sverige är väldigt långt ifrån att "på riktigt och helt ärligt" vara den bästa i världen.
Till sist så tipsar jag om nästa program av "Uppdrag granskning". Handlar tydligen om hur människor blir tungt drogberoende av att väldigt lätt och helt utan uppföljning få riktigt tung, beroendeframkallande medicin utskriven av läkare. Men det kanske också är patienternas fel, i det helt fantastiska landet Sverige?
 |
| En hel papperskasse proppad med morfin, oxynorm, metadon, ketogan, fentanyl och annat starkt. Allt återlämnat till Apoteket. Min man ville inte ha det efter att han lärt sig om alla biverkningar. |