tänk om jag hade vetat det

Vissa dagar är helt enkelt inte bra. Vissa dagar finns inte motivationen där trots att det finns saker att vara tacksam för. Idag var en röntgendag och då brukar det ligga en dimma av ångest runt oss. Så även idag. Kanske ännu mer idag eftersom vi inte vet vad äventyret i Tyskland egentligen betydde? Nu väntar ett par oroliga veckor innan vi får veta vad röntgen visade idag. Som vanligt. Kommer aldrig förstå eller acceptera att det ska ta så lång tid för en läkare att höra av sig till människor med en obotlig, allvarlig sjukdom. 

Men nu var det faktiskt inte svensk, palliativ sjukvård jag skulle skriva om även om jag har en del att berätta om den. Vi tar det en annan gång. 

Om jag hade vetat när jag var 20 år gammal allt jag vet idag, hade jag levt mitt liv annorlunda då? Hade jag tänkt efter mer eller mindre? Hade jag gjort andra val? Vad önskar jag att mitt 20-åriga jag hade vetat om livet?

Ta hand om din kropp. Vårda den ömt. Ät bra mat, ät bra tillskott, träna mycket, sov. Du får bara en kropp under din tid här på jorden och du vill inte att den ska svika dig. Tro mig. (Nu menar jag inte att du inte kan bli sjuk ändå, eller att om du har den oturen att bli det får skylla dig själv. Absolut inte. Det jag menar är att man kan göra allt man kan för att ge kroppen de absolut bästa förutsättningarna för att kunna fightas med sjukdomar på bättre villkor. Sen kan skit hända ändå, ingen vet det mer än jag.) 

Du är så mycket starkare än vad du förstår. Tänk om jag hade vetat det. Så mycket ångest och oro som min ängsliga HSP-hjärna skapat för helt ofarliga situationer, helt i onödan. Jag vet nu att jag klarar fan det mesta. Jag önskar så att jag förstått min egen styrka tidigare i livet.

Var tacksam. Var ödmjuk. Ta ingenting för givet. Nästan varenda klyscha som jag någonsin hört, har vid 46 års ålder fått en mening. Jag tänker inte gå så långt som att säga Carpe Diem, där någonstans går min gräns. Men att faktiskt vara just ödmjuk och tacksam över att få leva i lugn och ro med dem du älskar är viktigt. För den där berömda mattan kan ryckas undan under dina fötter när du minst anar det och fort kan det gå.

Se till att omge dig med människor du tycker om och som tycker om dig. Bry dig inte så mycket om vad alla andra tycker. Varför ska du? Alla kan inte gilla alla och att ens försöka tar bara så otroligt mycket energi. Energi som du kan lägga på bättre saker. Däremot ska du alltid visa respekt inför andra människor, men bara tills de kanske visar att de inte förtjänar den längre. Det rådet hade också besparat mig mycket huvudvärk när jag var yngre.

Välj alltid kärleken. Alltid. Oavsett vad det kommer kosta dig. Du kommer ångra dig om du inte gör det. Även om jag hade kunnat se in i framtiden för 10 år sedan, hade jag valt min man. Hundra gånger av hundra. För jag älskar honom. För alltid. För evigt. Det vi måste gå igenom nu hör ju till det som blir vår historia tillsammans. Det hör ju till vårt liv.

Och du kommer bli tilltufsad på vägen. Du kommer åka på riktiga käftsmällar och förlösande gapskratt. Livet kommer bjussa dig på obeskrivlig lycka och tårar av sorg. Men till slut hoppas jag så innerligt att du kommer att bli okej.