Jag börjar så smått vänja mig vid vårt nya liv. Där jag är sjuksköterska/personlig assistent/housekeeper/tonårsmorsa/egen företagare/danslärare/städare/chef. Jag har ca en minut tillgodo till mig själv per dag. Jag klagar inte. Jag gör precis vad som helst för att livet ska funka här hemma. Och om allt går som vi hoppas så ska saker snart bli lite bättre och min man lite piggare. Byte av smärtlindring, mindre illamående och en massa extra tillskott hoppas vi ska göra tricket.
Dock har jag stött på ett problem. Psykogenisk feber. Det är feber orsakad av långvarig stress. Vanligt bland kvinnor som utsatts för stress under så lång tid att det nästan har blivit ett kroniskt tillstånd i kroppen. Den som börjat forska på detta är Dr. Takakazu Oka som i sin forskning sett att ångest, ilska, rädsla och nedtryckande av känslor kan påverka kroppstemperaturen. Utan att överraska er nämnvärt så kan jag ju sätta check, check, check och check på alla dessa faktorer.
Jag börjar självklart leta mera. På Pub Med finns 74 artiklar publicerade om pshycogenic fever och det verkar som (jag har inte läst alla) att det faktiskt är något som är erkänt bland en liten del av läkare och forskare. Jag fastnar vid en grej som nämns i några av artiklarna. Vanliga febernedsättande läkemedel funkar inte på denna typ av feber, vilket jag upplevt när jag testat. Skulle kunna tänka mig att det beror på att den inte orsakas av några infektioner eller inflammationer, utan att orsaken till den är ett känslotillstånd i kroppen.![]() |
En sensommardag i bodegan. Också guld värt. |