Jag vet att jag skrev att jag skulle lämna min sorg utanför bloggen. Men det är omöjligt att göra det. Det är omöjligt att gå igenom något så totalt nattsvart utan att det lämnar avtryck här. Och delvis kommer det handla om kosttillskott i alla fall, eftersom jag använder mig av det för att hantera dagarna nu.
Den första veckan befann jag mig i chock. Det gör jag ju delvis fortfarande såklart, det har bara gått lite drygt två veckor sen han försvann. I det tillståndet förstår du vad som hänt, men du tar inte in det. Din kropp och hjärna är rent fysiskt inte beredd att hantera det, så du blockerar känslorna och insikten. Jag tänkte hela tiden att jag skulle "vara stark nu och göra det han tycker är bäst". För sen kommer han krama om mig och säga till mig hur jäkla stolt han är över mig och det sätt jag valde att hantera allt på. Sen, när han kommer tillbaka.
När jag insåg att han faktiskt aldrig kommer tillbaka, att jag aldrig kommer få höra från honom hur stark jag varit och att jag kommer få vänta hela mitt liv på den där kramen rent fysiskt, kom panikångesten. Den helt vidriga panikångesten. Som tar över hela din kropp på några sekunder och som river sönder allt inuti med sina sylvassa klor. Som gör att du inte kan andas, att du hyperventilerar och som tvingar dig att skrika ut din smärta i en av hans tröjor. Som bara blir värre för varje gång den dyker upp. När jag pratar med min kurator berättar hon för mig att jag håller på att förflytta mig från chockfasen och in i reaktionsfasen. Där man reagerar på det som hänt och där verkligheten långsamt börjar gå upp för en. Ett vidrigt ställe att vara på, om ni frågar mig.
Jag börjar analysera lite runt detta eftersom det lite konstigt följer ett mönster. Min panikångest dyker alltid upp på förmiddan. Ungefär efter att jag haft ett par timmar på morgonen framför morgonens nyheter i sängen ihop med kaffet. På eftermiddagen och kvällarna är det ganska lugnt inuti. Då är det mer sorg som vill ut som gråt, inte panik. Vad är det som gör det?
Jag börjar automatiskt tänka som min man skulle gjort. Vad är det jag gör eller äter mitt på dagen som gör att resten av dagen är lugn? Som jag kanske behöver göra eller äta direkt på morgonen för att hjälpa mig även den där stunden på förmiddan? Svaret kommer direkt. CDB-oljan, så klart. Den tar jag alltid runt elva på förmiddan ihop med min smoothie eftersom jag då avslutat min periodiska fasta. Jag har skrivit om CBD förut, här. Och skulle det nu vara någon som tvivlar på det jag skriver om CBD-oljans laglighet eller inte så länkar jag hit.
CBD-olja (självklart utan THC) är ett av de mest kompletta kosttillskott du kan ha i ditt förråd av nyttiga saker. Den innehåller nästan allt din kropp behöver för att må bra. Eftersom den kostar en del så har jag hållt min användning av den på en väldigt låg nivå, min man behövde den mycket mer än jag. Nu tar jag den varje dag och tydligen ska jag ta den direkt på morgonen för att få må bra hela dagen. Några droppar under tungan räcker för att få alla fantastiska hälsoeffekter av den.
Jag hittade en jättebra artikel om CBD och alla dess fördelar. Den innehåller även en snabblektion i vad massor av vitaminer och mineraler gör för din kropp, så den är absolut värd att läsa. Och jag säger det igen och igen. Och igen. CBD-olja UTAN THC är helt okej. Det är när man tillsätter THC det blir en drog och självklart helt olagligt. Det rekommenderar jag verkligen ingen att börja använda. Läs mer om CBD-oljans fördelar här.
Nu vet jag att jag har en otroligt lång och svår väg framför mig. Jag kanske aldrig kommer till slutet på den vägen. Det finns inte ett enda kosttillskott i världen som kan hjälpa mig med det, men det jag kan göra är att hjälpa mig själv att hantera det på ett så bra och hälsosamt sätt som möjligt. Jag vet att jag kommer skrika ut min smärta i hans tröja många gånger till. Jag vet att jag har miljontals tårar kvar att gråta. Men jag ska i alla fall se till att min kropp får allt det den behöver för att vara stark. För det är vad han vill att jag ska göra nu. Och när jag skriver att han aldrig mer kommer tillbaka, så menar jag rent fysiskt. Tillbaka hos mig är han redan. Han tänder lampor som är trasiga, han drar igång sin iPad som börjar streama Idol och han smeker mig över håret ibland när jag vilar. Han finns överallt.
 |
| Bild från Tyskland 2020. Jag kommer älska dig till evigheten. |