måndag, juli 20

it's easier to fool people

Nu tar jag en paus här. Jag måste få ordning på allting inuti innan jag kan fortsätta.

Att för andra året i rad inte få fira att jag den 19 juli 2014 gifte mig med mitt livs stora kärlek fick det att gå sönder inuti mig. På riktigt. Allt är den där jävla cancerns fel. Att min man igår blev tvungen att åka till sjukhuset återigen på grund av sin smärta, blev droppen som fick det att rinna över. Inte ens en dag kunde vi få för att bara få vara tillsammans. Jag känner ett raseri inom mig som inte är hälsosamt för någon och något som jag inte längre kan ignorera. Jag vill inte att det ska komma ut här så därför pausar jag en stund.  

Men sanningen är att jag önskar att jag aldrig mer behövde gå ut från sovrummet. Jag önskar att jag kunde sova bort tiden för när man sover är man inte medveten om vilket helvete livet är för människor som har obotlig cancer runt sig varje dag. När man sover är man inte medveten om hur rutten läkemedelsbranschen är. När man sover är man inte heller medveten om att i stort sett ingenting görs för att upptäcka varför man får cancer och hur man bäst undviker det. Och när man sover så behöver man förhoppningsvis inte konfronteras med fysisk smärta under varje dag och varje timme.

Så nu säger jag tack och hej på en stund. Kanske behöver jag bara nån månad, kanske resten av livet. Men just nu klarar jag inte längre av att skriva. Jag är för arg för det. 

Jag hoppas att jag öppnat ögonen på några. Jag hoppas att jag inspirerat till ett hälsosammare liv. Och jag hoppas att ni fortsätter att dela med er av all kunskap till människor ni tror behöver det. Även om de först inte är redo att lyssna. För är det något jag har insett under det här året som gått så är det att "it's easier to fool people than to convince them they have been fooled".

På fredag åker vi till cancerkliniken i Tyskland, tack vare alla er som skänkt ett bidrag till insamlingen. Mer än så vet inte jag om framtiden nu.