Innan han åkte hem konstaterades det av läkarna på onkologen att smärtan med största sannolikhet beror på att cancern i bukhinnan håller tag i tarmarna. Högre doser av smärtlindring och så är det bra så. Ha en trevlig helg. Vi inser att vi väl måste acceptera fakta och börjar planera hur vi går vidare nu. Men så händer något under helgen. När min man äter yoghurt eller hembakat bröd så är allt under kontroll, men så fort det kommer ner något lite kryddat eller stekt i magen så fixar inte ens högre doser smärtlindring att hålla smärtan under kontroll. Det svider och bränner som eld i tarmen. Då kan man ju börja fundera lite. Hur är det möjligt att cancern accepterar kokosyoghurt och mackor, men inget annat? Ser cancern skillnad på mat och mat? Det låter väldigt konstigt i mina öron.
Idag återvände min man till sjukhuset och förklarade återigen att han vill att de kollar hans tarmar ordentligt. Om han inte haft cancer men sökt vård för hans problem, vilka undersökningar hade gjorts då? Återigen, att avfärda en "palliativ" cancerpatient med enbart högre doser av morfin anser jag vara snudd på tjänstefel. Innan han blev inlagd i torsdags hade vi fått höra "cancersmärtor" från läkarna i nästan en månad. Över telefonen. Utan en, enda undersökning. Inte ens lite "kläm och känn". Det är ganska bra gjort att kunna ställa diagnos över telefonen. Eller nonchalant, välj själva.
Nu har tre röntgen gjorts. En CT och två kontraströntgen. Experter från kirurgen har kallats in. Förhoppningsvis kan de se förbi cancern och hitta om det nu är något annat som är fel. Eller om det är en kombination av cancer och inflammation. Svaret hoppas vi kommer imorgon. Äntligen. Vad svaret än blir så måste vi få veta för att kunna lägga upp våra egna planer för behandling i fortsättningen. Är det enbart cancersmärta så har vi åtminstone uteslutit allt annat. Vilket läkarna också borde vara intresserade av att göra. Tycker jag.
Skulle det visa sig att det fortfarande inte finns något fel i tarmarna enligt läkarna så söker vi oss vidare utanför sjukvården. Vi har blivit vana vid det nu och det ska gå att fixa till det här också. Det är jag helt övertygad om. Allt handlar bara om att leta rätt på den människa som har den rätta metoden för oss. Vi har hittat dem förut och jag tror att vi kommer hitta dem igen.
