Tisdagen den 24e mars var en dag att ringa in i kalendern.
För första gången någonsin fick vi höra från en svensk läkare att socker är riktigt dåligt att fortsätta äta när du har cancer. Dock inte från en onkolog, det är nog fortfarande omöjligt i vårt fall, utan från en kirurg.
"Du ska nog sluta med socker för att motverka inflammationen i tarmen. Det ska du som cancerpatient sluta med i vilket fall som helst eftersom de elaka cellerna äter det först. Jag har läst en ny studie om det och mitt råd till dig är att sluta med allt socker i den mån det går."
Har mina invändningar mot "ny studie", men strunt samma, att han sa detta känns som ett halleluja-moment. Kanske, kanske så är en ny tid på väg.
Så min man kom hem igår. Med en diagnos som lyder "inflammation i tarmen orsakad av att cancern i bukhinnan håller fast tunntarmen". Både ock, alltså. Precis som vi trodde. Men fortfarande utan nån hjälp mer än starkare smärtlindring och kostråd. Min man tackar för andra gången nej till palliativa cellgifter som erbjuds efter att läkaren säger: mitt enda alternativ till dig är cellgifter som med största sannolikhet inte kommer hjälpa mot din cancer. Inget svårt val att göra då. Eftersom de hemska biverkningarna med största sannolikhet blir värre än smärtan i magen.
Så nu får vi ta hand om saken själva. Vi börjar med periodisk fasta, något jag tänkt kanske skulle hjälpa för att tarmen ska få vila en längre stund på dagen. Nejtillsocker-kirurgen tyckte att det lät som en riktigt bra idé. Vi ska kontakta en kinesiolog eller homeopat för att få hjälp med att kolla igenom alla tillskott. Vi pausar allt någon vecka förutom C-vitamin IV och smörjandet med Magi Complexx för att få inflammationen att lägga sig och sen får vi ta nya tag igen.
Idag hade vi även ett Skype-möte med Dr Saupe i Tyskland. Han håller med om periodisk fasta, han tappar hakan över Nejtillsocker-kirurgen och han erbjuder mer hjälp till oss i form av lite andra mediciner än cellgifter. Det skickas till oss idag och når oss förhoppningsvis väldigt snart.
Även om allting känns ganska tungt just nu och cancern är närvarande här hemma på ett sätt som vi har sluppit sen i höstas, så tänker jag inte ändra någonting av det jag tror på. Vi ska lösa det här också, vi bara ska det. Vi får bara ta omtag, tänka igenom allt igen och sen fortsätta framåt. Enda riktningen att gå. Alltid.
