Att höra en svensk onkologläkare säga det om dina blodprover känns fan som om du vunnit OS-guld. Eller bättre ändå.
Idag var det dags för ett möte med läkaren på onkologen. Det skulle diskuteras blodprover, sjukskrivning och framtid. Det blev nog det bästa mötet hittills med en svensk läkare. Eftersom alla prover visar en enorm förbättring så har de inte så mycket att invända mot i våra egna behandlingar. Istället säger vi ingenting om det. Men självklart så vet läkaren också att hans svenska palliativa cellgifter aldrig hade gett det här resultatet.
Cancern är nu stilla i min mans kropp. Med stilla menas "ej i progress". De finaste orden jag hört på väldigt länge. Danmark håller med. "Sjukdomen är stabil", heter det där. Cancermarkören för bukhinnan har dykt från 526 till 75. Markören för tjocktarmen har sjunkit från 86 till 15. Sänkan ligger på 24 vilket är lågt för någon med obotlig cancer. Vi har vunnit en sån delseger i vår kapplöpning och det känns så bra att få bekräftelse på att han valde rätt. Nature will always have your back.
Det här är vad som händer när du tackar nej till palliativa cellgifter. När du lyssnar på vad din kropp säger dig och när du väljer att ta till dig av årtusende av kunskap. Jag kommer aldrig mer låta en skeptiker få någon plats alls i mitt huvud. Nästa gång någon ifrågasätter vårt eller andras val av att låta naturen läka kroppen så kommer jag låta det rinna av mig. "Jag har noterat din kommentar, now please move along. Hej då." Att min man just nu blir bättre och bättre är allt jag behöver. Vi vet vår historia och det är det viktigaste.
 |
| Från 526 i juli till 75 i januari. |