Jag anser att det är fruktansvärt och helt fel av läkarna att ta sig den rätten att säga till en annan människa att den ska dö snart. För helt ärligt, hur kan man vara helt säker på det? Det är ett ganska tungt och definitivt besked, så återigen, är du säker på det?
Jag hittade det här på nätet. Så otroligt bra skrivet och jag drar efter andan många gånger när jag läser eftersom jag har tänkt exakt samma saker själv. I samma sekund som orden yttras av en läkare så börjar en process i patientens huvud. Om man inte själv väljer att ta tag i sin vård och fullkomligt struntar i vad läkarna säger, så börjar man nu ställa in sig (kanske omedvetet) på att dö inom den tidsram man blivit given. Hur bra är det och vad gör det för nytta egentligen? Vad tillför det någons liv?
Jag är helt övertygad om att allvarliga, kroniska sjukdomar alltid startar av stress, utmattning eller trauman. Allting börjar i din själ. Sen hjälper vi sjukdomen att få fäste genom vår kost eller hur kroppen ser ut inuti. Men allting börjar i själen.
Därför så kan ju också allting ta slut i själen. Om du hittar orsaken till varför din kropp är sjuk så kan du också hjälpa den att läka. Genom att ta tag i gammal eller ny stress kan du lösa upp många knutar som faktiskt hindrar dig från att bli frisk. Det här är en av de viktigaste bitarna i pusslet när man får behandling på Arcadia. Du får tillgång till en samtalscoach och du får föreläsningar om hur viktig den mentala biten är när kroppen ska läka. Självklart måste det ske ihop med andra behandlingar. Men i slutänden sitter de ihop, kroppen och själen. I alla fall så länge vi är kvar här på jorden. Och den ena kan inte läka utan den andra. Det som aldrig skulle hända på Arcadia är att någon slår undan fötterna på dig och bestämmer sig för att spela Gud.
Inom skolmedicinen blir du alltid erbjuden samtal med en kurator vid allvarliga sjukdomar. Min man har varit hos en. Jag har varit hos samma. (Den människan som helt utan anledning förklarade för mig att Sverige inte bryr sig om utländsk forskning. Fem minuter in i vårt första samtal.) Det som händer där är att man pratar om cancer. Om känslor och tankar man har just nu. Om hur jobbigt det är med cellgiftsbehandlingar och hur dåligt cancerpatienter kan må. Det kan ju absolut vara till hjälp för väldigt många människor, men det är ingenting som hjälper kroppen i en läkningsprocess.
Så för att avsluta detta så skulle jag vilja ställa frågan till alla som tar sig rätten att leka Gud:
är du helt säker?
 |
| Solnedgång i Norrlands skärgård 2017. |