lördag, januari 4

den palliativa cancervården

Okej. Här kommer ett inlägg som kräver rejäl triggervarning.

Det ska handla om cellgifter. Så om du hör till den stora skara i Sverige som tror (och vill fortsätta tro) att cellgifter är en bra metod för att bli frisk från cancer, om du har en anhörig som just nu genomgår cellgiftsbehandling eller om du kanske själv gör det och inte vill riskera att kanske börja tvivla, sluta läs nu. Om du blir ledsen, arg och upprörd av att få info som inte stämmer överens med vad du alltid trott så ska du inte fortsätta läsa utan stänga den här sidan nu.

Så. Då fortsätter vi.

Jag låter alltid min man läsa och godkänna mina inlägg. Det handlar ju trots allt om honom och hans sjukdom. Han har ibland bett mig ändra texten och ibland sagt nej till att jag lägger ut saker jag skrivit. För att det kanske är för provocerande eller att jag inte kan backa upp mina påståenden till 100%. Det här inlägget har han dock bett mig att skriva.

Jag vill nu även påpeka att det här är helt och hållet våra åsikter om och upplevelser av cellgift. Jag vet att det finns olika typer av cancer och olika typer av cellgifter. Vissa blir hjälpta och andra inte. Och jag har full respekt för att alla måste få välja själva om sin vård och vad man vill tro på. Det kommer jag alltid ha.

Vi börjar med att ni läser det här. Läs gärna hela. Som vanligt hittar ni länkar eller beskrivningar till alla källor i inlägget. Inlägget är från 2014.

Jag har lite (eller mycket) funderingar om detta med cellgifter. Min man fick diagnosen den 29e maj. Vi fick då höra att hans typ av cancer växer mycket långsamt och att det mest troliga är att den har funnits i hans kropp i åratal. Åratal, alltså. Cellgiftsbehandling påbörjas med värstingen av cellgifter, 5-FU. Tre månader senare håller min man på att dö. Och eftersom röntgen visar att cancern inte har spridit sig så var det knappast den som höll på att ta livet av honom. Röntgen visar även att cellgifterna har varit totalt verkningslösa mot hans spridning i bukhinnan. Absolut ingenting har hänt förutom att han höll på att förlora livet. Hur många har man inte hört talas om som får sin cancerdiagnos och som sex månader senare (eller tidigare ändå) går bort?

Läkarna konstaterar att hans cancer är obotlig och palliativ vård rekommenderas. Hur är det möjligt att det då blir mer cellgifter som blir den palliativa vården? Jag kommer aldrig greppa hur ologiskt det är. Det är så galet att det snurrar till i min skalle när jag tänker det. Till och med läkaren höll med om att han bara skulle bli sämre och sämre av det och till sist dö. Faktum är att fler och fler inom sjukvården börjar ifrågasätta användandet av cellgifter i den palliativa cancervården.

Ändå fortsätter den palliativa cancervården i Sverige att bara erbjuda cellgifter och smärtstillande (med sina egna allvarliga biverkningar) som vård. Inte ens när läkarna måste ge upp och inte kan erbjuda mer vård kan de ge råd om andra sätt att försöka må bättre. Inte ens då kommer råd om vitaminer, kost eller andra alternativa behandlingar. Nej, de håller fast vid att cellgifter (som inte hjälpt eftersom man hamnat i den palliativa vården) nog är ett bra sätt att hjälpa människor som de just gett en dödsdom. Och cellgifter kommer ju aldrig någonsin kunna lindra smärtan från cancer vilket de påstår är en av orsakerna till varför cellgifter rekommenderas i den palliativa cancervården. Cellgifter är inte smärtlindrande, långt därifrån. VARFÖR ÄR DET SÅ HÄR GALET?

Sen han tackade nej till alla cellgifter i Sverige har han mått bättre och bättre. Vissa dagar har han till och med mått bättre än innan han fick sitt cancerbesked. Spridningen i bukhinnan har avstannat och till och med minskat något. Det har ju inte skett helt av sig självt utan det är resultatet av alternativa behandlingar av olika slag. Nu fick vi ett bakslag efter andra behandlingen i Danmark i form av biverkningar och vi är övertygade om (eller vi vet) att det åter är cellgifterna som spökar. Jag säger det igen, cellgifter är ett gift och kommer för alltid vara ett gift. Ett väldigt farligt sådant, om du har otur.

I över en vecka låg han helt still medan kroppen kämpade mot en cellgiftsförgiftning som höll på att släcka ned hela hans kropp. Ändå blev det mer cellgifter som blev rekommendationen för hans palliativa vård.