Idag ringde hans kontaktsköterska från Danmark (i Sverige har vi aldrig haft någon utan fått ringa till tidsbokningen varenda gång vi velat fått tag på någon på onkologen). Tyvärr har hon inga besked om proverna som togs utan det ringer läkaren om snart. Hon frågar hur han mår nu? Han svarar att han tyvärr fått ganska mycket biverkningar av cellgifterna. "Men jaha, är du under cellgiftsbehandling i Sverige nu? Jag trodde inte det." Han svarar att han inte är det utan biverkningarna kommer från behandlingarna i Danmark. Något som ju inte ska hända, enligt läkarna.
Men biverkningarna kom i form av köldkänslighet, extrem trötthet, heshet och en svidande smärta i magen. Att han blir trött, hes och köldkänslig är ju ett bevis på att cellgifterna kommit ut i blodet i alla fall. Att magen skulle kännas var vi beredda på, konstigt vore det ju annars. Att vi dessutom fick ta en vända till akuten med övernattning på sjukhus precis innan nyår blev en riktig flashback till väldigt obehagliga veckor i somras.
På grund av allt detta har det under helgerna växt fram ett beslut. Vi åker nog inte till Danmark en tredje gång. I alla fall inte nu. Cellgifter är ändå ett gift och kommer alltid vara ett gift och något som hans kropp inte klarar av. Han känner sin kropp bäst och behöver få en paus. Jag stöttar honom i vad han än slutligen bestämmer sig för. Han är den modigaste människan jag vet som vågar ta detta beslut, för andra gången på ganska kort tid.
Så nu väntar vi på att läkaren i Danmark ska höra av sig. För att meddela honom att vi flyttar fram den tredje behandlingen på obestämd tid. Och det är ju läkarna som rekommenderar tre behandlingar, det är inte ett måste. Många PIPAC-patienter tar bara en eller två behandlingar.
Nu blir nästa fokus på Tyskland. Vi planerar att åka två veckor under våren. Där vet vi att det inte blir några biverkningar. Där mår man bara bättre och bättre ju fler behandlingar man får. Samtidigt fortsätter vi med allt vi gör själva här hemma. Med smoothies, c-vitamin, oljor, teer och mistel. Det vet vi sen förr att han inte kommer må sämre av direkt. På onsdag är det dags för en datortomografi igen och klumpen i magen börjar växa till sig.
 |
| Ibland kommer livet ikapp en. Speciellt när man sitter på akuten. Igen. |