Har ni tittat på ert blod nån gång? I mikroskop, på storbildsskärm, direkt från kroppen? Här på Arcadia får du se ditt blod när du kommer och du får se ditt blod när du åker. Ett litet stick i fingret, in med det under mikroskopet och boom, där har du det.
Hans blod såg ut så här när vi kom. Helt ihopkletat, knappt några vita blodkroppar (som dessutom var helt still) och med massa vita trådar som är ett tecken på en stor inflammation i kroppen. Så här ser de flesta cancerpatienters blod ut. Inte bra alls.
Igår fick vi se blodet igen. Efter två veckor fullproppade med behandlingar så ser det helt annorlunda ut. En massa fina blodceller som kan röra sig fritt runt de vita blodkropparna som också rör på sig. Inga vita trådar kvar längre så inflammationen i blodet är borta. Super. Bättre än så här blir det inte och det är den bästa möjliga miljön för att läka kroppen.
Vid vårt sista möte med Dr Saupe berättar han om en patient från Sverige som enligt läkarna hade tre månader kvar att leva. Det är mer än fem år sen. Den patienten är här i Tyskland en gång om året. Och jag kan inte låta bli att tänka: Om det nu (enligt vissa) är så fruktansvärt det jag gör, att ge redan sjuka människor hopp, är det inte ännu värre att ta ifrån redan sjuka människor allt hopp genom att ge dem en dödsdom? Det skulle aldrig hända här.