mindfulness

Tiden efter att vi fick hans cancerbesked blev som för alla andra i samma situation, ganska kaotisk. Man hamnar i en total chock och hela världen försvinner. Det är det enda du har i tankarna, från det att du vaknar till det att du somnar. Om du ens somnar. Det är en helt vidrig tillvaro för alla.

Nu har vi kommit så långt från det. Efter att vi bestämde oss för att lita på naturen med vissa inslag av modern medicin, har ett lugn kommit till oss. Så pass så att vi efter det ödesdigra mötet med onkologen på USÖ, när vi fick reda på att de i Sverige anser att han ska dö snart, inte kunde förstå varför vi inte var totalt krossade? Jag trodde att jag skulle gråta, skrika, falla ihop och aldrig mer resa mig, men istället satt vi lugnt vid köksbordet och konstaterade att vi skulle åka till Danmark och Tyskland. Sen snackade vi om vad vi skulle äta till middag.

Vi har upptäckt nu efter hand att vi tog samma beslut samtidigt, utan att egentligen prata om det med varandra. Att faktiskt sluta tänka på vad som kan hända och istället leva nu. Om det är så att vi inte ska få bli gamla tillsammans så tänker jag inte slösa bort tid på att vara ledsen. Istället vill jag ju vara glad och hitta på roliga saker tillsammans med honom medan tid finns. Han tänkte likadant.

Den tanken gjorde att vi kom ännu längre och nu finns det inte ens med i vår värld längre, att han inte ska finnas hos oss så länge till. Vi har på egen hand skapat en tillvaro av total mindfulness.

På kliniken i Tyskland är det en viktig del av behandlingen, mindfulness. Det är så viktigt att hjärnan är med i tillfrisknandet, för utan det så funkar det inte. Kroppen kan inte läka med enbart mediciner, du måste även ha ett lugn inuti. Stress och oro är det som skapar sjukdom i kroppen, det är jag helt övertygad om. Sen spär vi på det genom kost och kemikalier. Vi ger sjukdomen bästa möjliga tillvaro för att växa och ta över. Men det är i själen allt börjar. I alla fall när vuxna blir sjuka.

Nu vet jag att det finns de som aldrig någonsin kommer lita på något annat än sjukhus och läkarna där. Som tycker att man är helt galen som "drar i varje halmstrå" och som vräker ur sig saker till höger och vänster helt utan att tänka efter. Som bara vill se Socialstyrelsens godkännande som ett bevis för att det är det enda som hjälper (vilket det inte är, cellgifter i höga doser rätt in i blodet kommer för alltid vara livsfarligt enligt mig). Till alla de som tar sig rätten att tycka och tänka negativt om vårt val vill jag säga, bevisa för mig att det alternativa INTE funkar. Visa mig vetenskapligt bevisad forskning på att den naturliga vägen INTE hjälper folk att bli friskare och jag ska sluta direkt.

Men det kan ni inte.

Fina gänget på Arcadia. Hjältar allihop.