Med de orden avslutades vårt sista gruppmöte här på kliniken. Det handlade om hur man tar med sig all kunskap härifrån hem till vardagen. De här orden träffade mig som en slägga och jag kommer bära med mig dem för alltid.
Sista kvällen med gänget är här och vi hade en fantastisk middag tillsammans. Det är länge sen jag skrattade så mycket. Jag har kommit att älska varenda en av de som är här. Paul från Brighton som är här för tredje gången på kort tid tillsammans med sin make Andy. Maike från Hawaii som lyser upp ett helt rum med sitt leende och sin livsglädje. Joanna från London och Emmy från Hongkong. Guiseppe från Italien med sin fru Agatha från Polen som numera bor i Chicago. Och så Richard från Texas, med den bredaste sydstatsdialekten du kan tänka dig. Vilket gäng.
Alla kämpar mot en djävulsk sjukdom och de flesta har riktigt tråkiga erfarenheter bakom sig. Ändå är det det mest positiva gäng jag har träffat på länge. Det är skratt, värme, empati och kärlek. Hela tiden. Jag kommer för alltid vara tacksam för den här tiden. Jag kommer även för alltid att vara ödmjuk inför alla olika livsöden som finns runt om oss hela tiden.
Imorgon åker vi hem och trots att det ska bli så fantastiskt skönt att komma hem, känner jag lite sorg över att behöva säga hej då till det här stället och alla fantastiska människor här.
 |
| En del av gruppen på Andys födelsedag |