Klockan nio imorse hade vi ett samtal med professor Michael Bau Mortensen. Han började med att min man fick berätta sin historia sen cancerbeskedet. Vi fick även ställa alla frågor vi hade, samtidigt som han ville informera oss om vissa saker.
Jag började med att fråga om biverkningar, eftersom han blev så dålig sist. Det är ju trots allt cellgifter som ska in i kroppen igen. Vad kan vi vänta oss? Inget alls, visar det sig. De flesta har en kortvarig smärta i buken orsakat av själva ingreppet, utöver det har inga biverkningar rapporterats. Eftersom cellgifterna aldrig når blodet så blir det inga biverkningar.
Min man fortsatte med att fråga om modertumören och stomin. Om det här lyckas minska spridningen ännu mer, kan det vara aktuellt att ta bort tumören och fixa till stomin? "Allt är möjligt", blev svaret vi fick.
Så från att få höra "tyvärr så är det inget mer att göra nu, vi kan erbjuda dig palliativa cellgifter" från en onkolog i Sverige har vi gått till "allt är möjligt" från en professor i Danmark. Det skiljer bara ett litet hav mellan dessa länder, men det skulle lika gärna kunna vara ett universum.
Dock ser de ju denna skugga på levern som ingen har kunnat bestämma sig för vad det är. "Har ni sett bilderna själva?" Nej, i Sverige får du aldrig titta på dina röntgenbilder hos läkaren. Det fick vi nu. Vi fick se hans lever och hans bukhinna. Nu vet jag hur cancer ser ut på röntgen. Imorgon tar de ultraljud på hans lever för att en gång för alla bestämma vad som finns där. I Sverige skakar alla på huvudet och säger att "vi kan bara bestämma detta via en biopsi och en sån riskerar att sprida det mera". Punkt. Jaha.
Dagen fortsatte med ett besök på onkologen. Mindre kul. Att se alla ligga där medans giftet pumpas in gav mig riktigt dåliga vibbar. Det är mitt värsta ställe på jorden, onkologen. Kommer för alltid vara så. Jag kan inte känna annat än sjukdom och död där.
Nu kommer vi till dagens "det här hade vi inte riktigt räknat med". Efter att vi kommit tillbaka till rummet tänkte vi chilla och förbereda oss inför morgondagens operation. Då kommer mailet från Tyskland. Vi ska åka dit på söndag. Alltså, nu på söndag. Vi kommer hem från Danmark på torsdag eller fredag och på söndag åker vi till Tyskland i två veckor. Just nu sitter jag med en brinnande hjärna medan jag försöker klura ut hur jag ska fixa alla förberedelser för fyra dansföreställningar från en cancerklinik i Tyskland? Jag lämnar helt enkelt över till tre fantastiska anställda plus andra lika fantastiska människor som vill hjälpa till. Det får funka, helt enkelt.
Imorgon klockan åtta är det dags för titthålsoperation nummer ett.
 |
| Här bor vi. |
 |
| Dagens improviserade smoothie. |