Han blir inlagd igen. Med en infektion i kroppen som måste behandlas för att inte utvecklas till en sepsis (blodförgiftning). Han har inte fått behålla något på över två dygn. Allt bara rinner igenom direkt. Så han har vätskebrist och saltbrist utöver infektionen. Han hickar så våldsamt att han till slut kräks. Han har över 39 graders feber. På röntgen kan de se att tarmen är svullen, förmodligen på grund av cellgifterna.
Nu får han både Alvedon och antibiotika i droppform och vi kan bara vänta på att det biter. Jag och sonen är återigen själva här hemma och vi försöker att fortsätta med vardagen. Han till skolan och jag till jobbet. Men det är så svårt. Jag känner att min ork tryter (kanske inte så konstigt efter att ha varit vaken i nästan 40 timmar) och jag känner mig så vilsen. Nästan förvirrad. Allt blir så dramatiskt, skrämmande och stort. Det här var ju tänkt att vara den lugna "mellanveckan" när han mår bra.
 |
| avdelning 85 |