cellgiftsbehandling nummer tre

Tredje behandlingen gjord. Han valde att sätta in en PICCline igen. Oddsen för att det ska bli samma biverkningar igen är ganska obefintliga. Han väljer det dels för att han börjar få ont av alla felstickningar. Hans blodkärl är inte och leka med och de enda som lyckats på första försöket är sköterskorna på provtagningen på USÖ (plus ett fåtal andra). Han väljer det även för att det underlättar för oss i det övriga livet utanför sjukhuset. Behandlingarna gick bra. Trötthet, illamående och köldkänslighet blev resultatet. Precis som förra gången.

Men dessa biverkningar. Han har två kvällar i rad nu haft en extrem hicka. Igår kväll satt jag och panikgooglade eftersom det inte ville ge sig. Jag hittar att det är en biverkning från medicinerna mot illamående som man får vid cellgifterna. En hade haft hicka dygnet runt i en vecka. En annan beskrev hicka i 72 timmar som ren terror. Det finns det så klart en annan medicin mot. Med andra biverkningar. Som det finns andra mediciner emot. Neverending story, med andra ord. Som tur var gav det sig efter tre timmar igår. Ikväll får vi se eftersom han sitter här och hickar as we speak.

Jag läser väldigt mycket om cellgifter just nu. Både för och emot. Jag har jättemycket tankar om detta som jag ska dela med mig av nån gång. Vi närmar oss ju slutet av cellgifterna och nya röntgenundersökningar ska göras. Som vanligt börjar tillvaron svaja rejält för mig när det är dags för undersökningar och läkarsamtal. Den stora klumpen i magen kommer tillbaka och jag avskyr det. Jag hatar den där jävla klumpen i magen. Jag hatar den där jävla cancern.

Morgonkaffe och Nyheterna på onkologen. Livet är verkligen annorlunda nu.