fram och tillbaka

Jag åker fram och tillbaka till hemstaden där sjukhuset ligger. Ibland sover jag i lägenheten. Det är tur att den finns, mina föräldrars lägenhet som de inte bor i på sommaren. Som ligger ett stenkast från sjukhuset. Övernattningsväskan är alltid packad i hallen. Jag orkar inte ens packa upp necessären emellan utan bor i väskan även när jag är hemma.

Hans kropp vill inte samarbeta efter operationen. Han får något som kallas för tarmparalys och som är vanligt efter bukkirurgi och då speciellt efter operationer i tjocktarmen. Det önskar jag att någon hade berättat om för oss. Nu blev det en ganska chockartad upplevelse när tarmen helt enkelt kopplade ifrån resten av kroppen. Den vägrar vara med. Det är stängt och släckt kan vi säga. Med kräkningar, illamående och en svår smärta som följd. Det här har inget med stomin eller cancern att göra utan bara något som skulle jävlas lite extra. Så vistelsen på sjukhuset blir längre än väntat och mycket svårare än väntat. Jag saknar honom här hemma.

Packad med det viktigaste