Återigen kommer diskussionen om cellgifter upp. Nu med min mans behandlande läkare (den där överläkaren) och två andra läkare.
"Jag måste fråga dig igen Risto. Hur ställer du dig till ett försök med cellgifter?"
"Jag svarar som jag brukar. Risken att jag blir väldigt mycket sämre av cellgifterna är större än den lilla chans som finns att det skulle bli något bättre. Eller hur?"
"Ja, jag håller med dig och det är därför jag inte ens försöker övertala dig till att genomgå någon behandling. Tyvärr så gäller nog det även din ascites, så även där tänker jag inte försöka övertala dig. Så länge det inte finns metastaser någon annanstans så har du helt rätt i ditt resonemang."
Då har vi fastställt det en gång för alla känner jag. Alla som fortfarande tycker att cellgifter är ENDA vägen att gå, alltid, vid alla typer av cancer, kan uttrycka det till någon annan än mig i fortsättningen. Jag ber er vänligen men bestämt att hålla käften. (Nu vet jag också att i vissa fall av cancer så funkar cellgifter, och det är ju precis det jag menar. Alla cancerformer är olika och svarar olika på cellgifter.)
Så annars då? Jo tack, jag har tillbringat en vecka i sängen med att titta ut på hur löven i träden rör sig. Jag har även checkat av varenda symptom på utmattningssyndrom som finns. Jag klarar inte av att tänka en tanke klart och att gå ner i tvättstugan med tvätt är för mycket planering för att jag ska fixa det. Men det var väl ganska väntat? Alla som såg det här komma kan ju räcka upp en hand.
Nu vill jag bara klargöra att det inte handlar om en depression, jag är bara helt slut. Trött ända in i själen och hur mycket jag än sover så blir jag inte pigg. Jag vet att jag har ganska mycket jag skulle behöva göra, men rycker på axlarna och tänker "tar det sen". Och så fortsätter jag att titta ut på löven som rör sig i träden och helt plötsligt har tre timmar gått.
Jag googlar så klart på utmattning + alternativ medicin och hittar något som hjälpt många, KSM 66. En form av ashwagandha som tydligen är i mycket starkare form på grund av hur det framställs. En burk är redan beställd. Läs mer om det här. Vår fina vän sjuksköterskan var här igår med en påse bipollen som också är ett helt fantastiskt kosttillskott. (Mer om det i ett eget inlägg längre fram. Det bina åstadkommer i sina kupor är inget annat än dunderhonung på alla sätt!) Redan efter tre doser av bipollen känner jag en förändring till det bättre i knoppen. Så jag är snart tillbaka på banan igen, måste bara sova en vecka, äta en massa nyttigheter och tagga ner lite.
Och nu har jag lärt mig en sak till om mig själv. Att titta på löv i ett träd är tydligen något som jag kan göra i timmar.
