Efter tre behandlingar hos en akupunktör så har det vänt. Borta är illamåendet, kräkningarna, diarréerna, svettningarna, frossan, krypningarna under skinnet och alla humörsvängningar. Snart tänker vi att vi ska testa att ta bort sista dosen på plåstret (den lägsta som går att ha) också. Akupunktören (han som utbildat sig i Kina) ringer och kollar läget och tycker att han nästa gång även sätter lite nålar mot smärta. Om det är okej för min man? Tack tack, säger vi.
Eftersom magen nu börjar fungera bättre, så börjar min man också att gå tillbaka till de kosttillskott som vi vet har fungerat förut. Det verkar också gå bra. Någonstans känns det som att det har vänt igen. Att vi från att ha haft ett par riktigt mörka och jobbiga månader nu äntligen kan andas lite lättare igen.
I veckan kom vårt second opinion-svar från Danmark. Eftersom det senaste röntgen-svaret från Sverige kändes allt annat än bra, ville vi dubbelkolla med Danmark. Som vanligt är de oense. Danmark tycker att det är alldeles för dåligt med kontrastvätska för att kunna säga något säkert och undrar om det inte kan göras en ny? De håller inte med om att metastaser har bildats och tycker väl att läget ser i stort sett oförändrat ut. Jaha. Som vanligt då. Vem ska vi lyssna på? Och hur svårt ska det vara egentligen att få ett tydligt svar? Extremt svårt, tydligen.
I veckan kom även det här. Regelrådet ger tummen ner för det nya KAM-förslaget som Kjell Asplund la fram om Alternativ/Komplementär medicin. Det nya förslaget skulle förbjuda ännu mer av det alternativa (bland annat så skulle vi bryta mot lagen om vi fortsatte med C-vitamin dropp) och göra det i stort sett omöjligt för människor att kunna få bestämma över sin egen kropp vid allvarlig, kronisk sjukdom. Nu kommer det dröja en stund till innan Socialstyrelsen omyndigförklarar sjuka människor och tar ifrån dem rätten att välja själva. Det tackar vi för. Jag har skrivit det här förut, Sverige hör till ett av de länder i världen med flest förbud och hårdast regler mot naturläkemedel. Ett av de länder som gör det näst intill omöjligt för människor att välja naturen för att läka kroppen. Kära gamla Sverige. Jag önskar så innerligt att nästa generation kommer få det lättare. Att de inte ska behöva kämpa så fruktansvärt hårt bara för att få ha rätten och möjligheten att välja själva.
Imorgon ska vi köra lite gurkmeja-dropp. Så mycket bättre för min man än palliativa cellgifter.
 |
| Den här bilden togs förra gången det vände till det bättre. Han var nära på att dö av cellgiftsförgiftning och vi sa hej då till läkarna. Tre veckor senare satt vi här. Han flugfiskade och jag njöt av solen. |