Eller hur var det han sa, broder Tuck i Robin Hood? Lite så kändes det idag när vi äntligen fick ett mess från Apoteket att vårt C-vitamin fanns att hämta. Det har varit restat i nästan tre månader. Tre månader av en gnagande oro över att det faktiskt skulle bli kris på riktigt. Under en lång period har vi fått snåla på behandlingarna och gått ner från två gånger i veckan till en gång i veckan. Vi har drygat ut det hela med några doser gurkmeja köpt från klinik i Lettland.
Så varför har det helt plötsligt tagit slut på C-vitamin i världen? På grund av att andra länder (bl a USA, Kina och Italien) använder C-vitamin IV till svårt sjuka coronapatienter. Här i Sverige dissas det såklart, förutom av en docent i Lund som skrev det här nyligen. Att "C-vitamin ännu inte har testats på patienter" gäller såklart patienter i Sverige. "Om det inte har skett här så har det ju inte skett alls" måste nog vara Socialstyrelsens slogan när det kommer till samarbeten med övriga världen.
Att det finns coronasjuka som blir bättre med hjälp av C-vitamin är ju fantastiskt, men tyvärr så har det betytt ganska mycket ångest för många cancerpatienter i Sverige som inte vet när de kan få tillgång till deras starkaste alternativa medicin igen? Men nu så, äntligen, har vi fått en låda och kan köra på utan avbrott. Vilket är livsviktigt för min man och alla andra i samma sits som vi.
Hur min man mår? Jo'rå, han fick sin andra akupunktur-behandling idag. Det kom även besked från onkologen att det inte finns några farliga bakterier i hans mage och läkaren höll till slut med om att det nog är abstinens ändå. Told you so. Min man mår lite bättre för var dag, men vi inser att det här kommer ta lång tid att komma förbi. Morfinabstinens är ingen lek alls och efter detta har han bestämt sig för att aldrig mer acceptera Oxynorm eller Fentanyl som smärtlindring. Oavsett vad läkarna säger och oavsett hur lätt han kan få tag i det. Det måste finnas alternativ, det gör det alltid.
 |
| 10 flaskor fyllda av liv. En skänk från ovan. |