I samma stund som jag kliver innanför dörren på rum nummer 7 (vi bad om att få samma rum denna gång) kan jag andas ut. Nu vet jag vad som väntar. Nu väntar en vecka med IPT, hypertermi-behandlingar, IV-behandlingar av alla de slag, samtalsterapi, gruppmöten, Reiki healing och osteopat-behandlingar. Nu väntar behandlingar så långt ifrån Sveriges cellgifter som man kan komma.
Här andas livet. Trots all sjukdom så andas livet här, hur konstigt det än kan låta. Här har man aldrig en klump i magen i väntrummet. Istället dricker man gott te i en skön fåtölj till lugn musik. Här möts man aldrig av gråtande anhöriga i korridoren. Istället ger man varandra en kram och berättar roliga historier från förr. Här får du aldrig höra av läkarna att din cancer kommer ta livet av dig inom si eller så många månader. Istället får du kunskap och möjligheten att faktiskt kunna läka kroppen utan gifter.
Det är här du inser precis hur kraftfull alternativ medicin kan vara. Att den faktiskt kan vara mer effektiv än cellgifter, immunterapi och strålning. Här får du höra och se bevis på det varje dag. Och jag kan inte låta bli att förundras över att skolmedicinens mest ettriga anhängare anser att Socialstyrelsens bestämmelser är bra för de är till för att skydda patienter. Från vad? Från att bli friskare utan att behöva bli sjukare? Från att få möjligheten att läka utan att bryta ned hela kroppen med gifter?
Jag är så tacksam över att detta ställe finns. Jag är så tacksam över att vi valde detta och jag är så tacksam över att min man är ett levande bevis på att det funkar. Här känns den palliativa cancervården hemma som ljusår bort. Här känns de svenska läkarnas snäva syn på cancervård som en väldigt dålig version av en helt annan verklighet. Framför allt så känns döden väldigt långt borta.
För vi ska leva.
 |
| På väg. |