samtalet från Danmark

Min dag började med ett besök på sjukhuset klockan åtta. Efter en timmes sömn inatt följde jag med till hans datortomografi. Den känslan man har när man sitter där önskar jag ingen. Den brännande klumpen i magen gör att jag blir illamående på riktigt. Tur att det går ganska fort. En bön till änglarna var nästan allt jag hann med i väntrummet.

Nu får vi vänta på svaret. I Sverige kan det dröja, det vet vi sen förut.

Ikväll ringde så läkaren från Danmark. Han bad verkligen om ursäkt för att det tagit så länge och att han verkligen försökt komma ifrån hela dagen. Klockan åtta ikväll fick han tiden. Han hoppades att det inte var för sent på kvällen för ett samtal? Nej.

Spridningen i bukhinnan har minskat kraftigt. Vi tar det igen, SPRIDNINGEN I BUKHINNAN HAR MINSKAT KRAFTIGT!

Biopsin som togs vid andra behandlingen kunde alltså visa att mellan första och andra behandlingen har det hänt mycket (ja, bland annat två veckor i Tyskland ihop med Danmarks PIPAC). Så man kan ju anta att det ser ännu bättre ut nu efter två behandlingar. Läkaren är mycket förstående till hans beslut om att skjuta fram en tredje behandling. "Som läkare rekommenderar jag tre, men har full förståelse för ditt beslut. Du hör av dig när du tycker att det är dags." Inget mer. Ingen skrämselpropaganda eller övertalningsförsök. Inget dumförklarande eller arrogans. Bara ett "ha det så bra nu så hörs vi längre fram".

Det här är resultatet av våra egna behandlingar, två veckor i Tyskland plus två PIPAC-behandlingar i Danmark. Det här är vad som händer när man får möjlighet att bestämma själv över sin vård. När man betalar för möjligheten att få göra det man tror på. Om vi hade stannat kvar i Sveriges palliativa cancervård hade han förmodligen legat i soffan hela dagarna för det hade varit allt han orkade. Om ens det. Han kunde ju även ha varit inlagd på sjukhus med kraftiga biverkningar. Nu ser vårt liv helt annorlunda ut och för det tackar vi alla er som gjorde det möjligt för oss att åka utomlands. Någonstans visste jag att det här var det rätta att göra. Jag hoppades så att Sveriges cancervård skulle ha fel. Oj, vad rätt jag fick. (Apropå mitt förra inlägg om rätt och fel.)

Så nu är vi försiktigt hoppfulla till vad dagens datortomografi visar. Vi skickar en CD till Danmark för att även få ett utlåtande från dem. Sen förut vet vi att Sveriges och Danmarks utlåtande kan skilja sig en del åt. Jag vet vart mitt förtroende ligger.

Egentligen är det en kväll att fira. Men eftersom jag på 37 timmar endast sovit en, så skjuter vi lite på firandet och tar det imorgon istället. Men idag är en dag att ringa in i kalendern!

Operationskläderna i Danmark är inte från igår, men vad gör det?
De klår Sverige med hästlängder. (Inte så svårt i och för sig.)