torsdag, januari 16

"hela tiden går framåt"

Idag ringde den svenska läkaren om svaret på röntgen. Det blev ett väldigt märkligt samtal.

"Röntgen visar en diffus ökning av spridningen i bukhinnan, men det kan lika gärna vara en svullnad orsakad av behandlingarna i Danmark. Jag lämnar det till de behandlande läkarna i Danmark att sia om."

Och eftersom läkarna i Danmark säger att prover tagna inuti kroppen visar en kraftig tillbakagång så litar vi mer på det än diffusa röntgenbilder.

Efter det så är inte läkaren så mer intresserad av röntgensvar utan vill mer prata om hans feber och besök på akuten. Han skyller febern på en eventuell infektion i buken orsakad av ingreppen i Danmark, vilket vi inte tror eftersom inga prover visar på en infektion. Men att febern kan bero på döende cancerceller visar läkaren inget intresse för. Min man påpekar även att läkaren på akuten efter sista besöket skrivit i journalen att han har metastaser i levern, vilket ju inte heller stämmer med vad som sägs i Danmark.

"Det svar som kommit nu säger godartade cystor vilket inte är något farligt alls", blir svaret från svenska läkaren.

Så nu har han inga metastaser i levern i Sverige heller. Fast det står så i hans journal nu.

Det var allt. Inget mer sägs om status i resten av kroppen. Vi får röntgensvaren på mail inom kort och så planeras det in ett besök för hur hans sjukskrivning ska se ut från och med februari. Hej då.

Jag börjar tänka lite om hans lever och alla turer det varit kring den. Spridning eller inte? Först var det ingenting enligt USÖ. Sen säger Uppsala att det är det. USÖ håller inte med. Karolinska håller med USÖ. Sen får vi ett klart besked (två gånger) från Danmark där de gör ultraljud inifrån kroppen att det inte är metastaser. Sen skrivs det in i hans journal av en akutläkare i Karlskoga att han har metastaser (baserat på vad som sägs i Uppsala). Sen kommer en röntgen som säger att det inte är det. Igen.

Om han hade hört till Uppsala landsting och inte åkt till Danmark så hade han alltså haft metastaser i levern? Då hade han kanske fått ytterligare cellgifter för att bekämpa det? Hur många har fått den diagnosen då, som kanske inte alls stämmer? Som påbörjar cellgiftsbehandling helt i onödan? Som kanske inte tänker på att kräva en second opinion från ett annat sjukhus (vilket man har laglig rätt till)? Skrämmande tanke, eller hur? Ändå är det så här det kan gå till, år 2020 i den svenska cancervården som "hela tiden går framåt".

Nu väntar vi mest på att få återkoppling från Danmark angående röntgenbilderna som vi skickade på CD-skiva igår. Förhoppningsvis blir det lite ordning och reda och ordentliga svar då. Den 16e februari åker vi till Tyskland och lämnar den här härvan för en stund. Ska bli så skönt.

Todays mood.