Ja, han blir inlagd igen. Vi tog inga risker utan ringde till VC när febern började bli alldeles för hög, alldeles för snabbt. Sist det hände så blev det ilfärd till USÖ med en infektion i blodet och inflammerade tarmar orsakat av cellgiftsförgiftning. Denna gång började det igår kväll med lite över 37 grader. Låg kvar där under dagen idag fram till eftermiddagen. Då steg den från 37.3 till 39.3 på bara någon timma. Plus frossa och värk i kroppen.
Nu är det lugnt. Hans vita blodkroppar är på en bra nivå och det är inte fråga om en sepsis. Hans lungor röntgas för att utesluta lunginflammation och det ser också bra ut. Sen vet de inte så mycket mer. Sänkan är såklart hög och en massa prover och odlingar tas. Han får dropp med salter eftersom saltnivån var låg. Hade han varit frisk i övrigt så hade han fått åka hem med rådet att komma tillbaka efter tre dagar om det inte ger sig. Men eftersom hans historia ser lite annan ut, vill de ha honom kvar. De har konstaterat att det inte är influensan. Men någonting är det ju och eftersom de inte vet om det är virus eller bakterier så väntar de lite med antibiotika. Inte mig emot.
Återigen hamnar vi i samma visa angående hans mediciner.
"Du har egna mediciner med dig?"
"Jag äter inga mediciner."
"Du behöver inget till natten?"
"Jag tar melatonin..."
"Det kan du inte få här."
"Nej, det har Anna varit hemma och hämtat."
"Jag läste att du har Fentanyl-plåster, behöver du något sådant?"
"Nej, som jag sa så tar jag inga mediciner från sjukhus längre."
"Ingenting?"
"Nej, ingenting."
Så på ett svenskt sjukhus kan du inte få hjälp att somna med kroppens egna sömnhormon, men behöver du väldigt stark smärtlindring så är det bara att tuta och köra. Nu vet jag att väldigt stark smärtlindring kan vara väldigt hjälpsam ibland, tro mig. Jag har sett ganska mycket skit sen den 29e maj, men vad är problemet med lite sömnhormoner som ändå finns i kroppen? Som är det absolut mest skonsamma sättet att hjälpa folk att sova på? Som är helt utan biverkningar och utan risk att bli beroende av. Jag förstår verkligen inte det. (Eller jo, det gör jag ju. Kemiska mediciner är det som det tjänas pengar på, men jag spelar dum ibland för att inte reta upp folk i onödan.)
Så nu sover han en natt på sjukhus. Febern är nere på normal igen och om inget annat händer eller att de hittar något i alla proverna, så kommer han förmodligen hem imorgon. Jag kommer ha en natt när jag klurar på livet. För när det händer saker som gör att jag blir brutalt påmind om hur läget är då måste jag klura på det. För att kunna gå vidare.
 |
| Mysigt. |