Så varför gör man inte det då? Varför låter man inte en mängd olika alternativa behandlingar genomgå alla tester för att få det godkänt? För att det kostar sjuka pengar att få igenom ett godkännande. Pengar som bara finns i Läkemedelsbranschen. Och Läkemedelsbranschen är ju inte så intresserade av att betala 100-tals miljoner för något de inte kan ta patent på. Vilket du inte kan om det finns i naturen. Eller som med IPT, vilket företag vill betala för tester som kommer sänka vinsten? Som kommer göra att 80% av deras försäljning försvinner? Inte många. Sjuka människor är en miljardindustri i världen hur skrämmande det än låter.
Tillbaka till Sverige. I Sverige är näst intill allting som har med KAM att göra förbjudet (när det gäller livshotande, kroniska sjukdomar). Men här i Tyskland (plus en mängd andra länder i världen) är det ju inte det. Och vad är det som säger att Tyskland har jättefel och Sverige har jätterätt? Vi svenskar måste sluta ha en sån övertro på oss själva. Vi måste sluta tro att vi alltid vet bäst. Var finns ödmjukheten inför vetenskap och tester som gjorts av andra länder? Varför är det så fel att ta till sig av vad andra har forskat fram?
Det är egentligen det hela den här bloggen har kommit att handla om fast det inte var tänkt så från början. Varför kan vi inte få ta del av den cancervård som finns i andra länder? Min man som jag älskar mer än jag kan beskriva höll på att dö av den svenska cancervården. Efter det fick han höra att det inte finns något mer att göra och att det från och med nu handlar om palliativ vård. Med andra ord: du ska dö nu, men vi ska "ta hand om dig" tills du gör det. Vi vägrade att tro att det var så, tackade nej till alla cellgifter och körde stenhårt med alternativa metoder hemma. Vi fick spridningen i bukhinnan att minska själva. Vi vänder oss till ett universitetssjukhus i Danmark som säger "allt är möjligt". Vi åker till en cancerklinik i Tyskland där de också tror på en förbättring. (Dr Henning Saupe har inte en enda gång sagt att han ska bota min man, däremot vill han göra honom friskare.) Att i detta läge inte börja tvivla på den svenska cancervården är inte bara omöjligt, det är även dumt och väldigt arrogant.
En läkare här på kliniken uttryckte det väldigt bra. "Jag tycker inte om att kalla det vi gör här för alternativt. Det är den moderna medicinen som är det alternativa, det vi gör här har ju praktiserats av människan i tusentals år. Det är det här som är det traditionella." Klockrent. Och det är det här jag saknar så i Sverige. En möjlighet att få välja det bästa från två världar. Att den kemiska världen tar hjälp av naturen för att få bästa möjliga resultat. Och tvärtom.
Alla får tycka vad de vill och tro på vad de vill. Allt jag skulle önska från de som vill ha Läkemedelsverkets/Socialstyrelsens stämpel på allting de gör eller tar är att respektera att alla inte tror blint på det. Min man är ett levande bevis på att det finns ett annat sätt att tänka och att göra det på. Varför har ni rätt och vi fel?
Det här är vår historia att berätta och jag kommer fortsätta göra det för alla som vill lyssna.
 |
| På en cancerklinik i Tyskland. Det finns inget ställe jag hellre vill vara på just nu. |