- Maten. Som patient har du möjlighet att äta precis vad du vill från hotellrestaurangen. Som serverar två varmrätter, en soppa plus salladsbuffé varje lunch och middag. Han hade fri tillgång till allt. Bara att välja och vraka. Och maten smakade fantastiskt. Riktigt lagad mat ihop med grönsaker och sockerfria alternativ till dricka. Precis det sjuka människor behöver.
- Personalen. Alla, överallt. Vi träffade inte en, enda sur receptionist, sjuksköterska, läkare, hotellstädare, ekonomiansvarig eller restauranganställd. Alla log. Alla pratade med oss. Alla skrattade när vi bad dem prata långsammare. Alla var så väldigt hjälpsamma. Vi kom på varför. Det fanns inga överbelagda avdelningar. På fyra inlagda i en sal fanns det nästan lika många sköterskor. Som kunde ta sig tid. Som fortfarande tycker om sitt jobb på grund av att de får tid till att göra det ordentligt. Utan stress. Så väldigt uppskattat av ett par svenskar som inte har så bra erfarenhet av cancervård.
- Omtanke om anhöriga. Jag fick vara med överallt. Jag fick till och med sätta på mig en sån där mössa och steril rock och gå med in dit han blev nersövd. Jag fick en möjlighet att hälsa på alla som skulle vara med under hans operation. Jag blev uppringd på hotellet när jag kunde komma till uppvaket för att träffa honom. Jag blev hela tiden tillfrågad av sköterskorna om jag ville ha nåt? Kaffe? Te? Vatten?
Jag har fortfarande mina reservationer om cancervård som endast består av traditionell medicin, men nu har jag åtminstone fått se att det finns ett lite mänskligare sätt att göra det på. Att bli visad empati i en så här svår stund i livet är värt så väldigt mycket.
Så istället för att bygga svindyra skrytbyggen som gör att man måste sparka hundratals läkare och sköterskor, kanske Sverige skulle lägga pengarna på att se till att alla på ett sjukhus har en schysst arbetsmiljö? Uppenbarligen så är det faktiskt möjligt att tänka så, så som de gör i Danmark.
 |
| Klockan är tjugo över sju och allt är lugnt. |