fredag, november 1

ingen kommer ju hit, eller hur?

Idag firar vi. Vi firar att vi fått svar på vårt första mail till Danmark.

Konstigt nog firar vi att det "bara" kommer kosta oss 150 000:- för att få de tre PIPAC-behandlingarna som rekommenderas. Så mycket har spelreglerna ändrats nu sen svenska läkare sagt tack och hej, att vi tycker att 150 000:- känns som en seger. Helt sjukt ju. Från Danmark fick vi även höra att Försäkringskassan med all sannolikhet inte kommer betala en krona. De anser att det fortfarande är "på prov" trots att PIPAC finns i Danmark, Tyskland, Frankrike, Spanien, England, Israel och Polen. För att nämna några.

Men självklart är det inte säkert att vi få komma till Danmark ändå. De ska ju kolla igenom hans journal och röntgenbilder för att se så att det inte finns någon kontraindikation till behandlingarna. Så vi får ju helt enkelt vänta lite till. På tisdag görs en datortomografi (det enda vi i fortsättningen kommer göra i Sverige) och efter det tas ett beslut i Danmark.

Tyvärr så kommer detta göra att vi måste tänka om lite angående Tyskland. Insamlingen vi gjorde räcker inte för två vändor till Tyskland plus PIPAC-behandlingar i Danmark. För det skulle det behövas över en halv miljon, och hur fantastiska än alla människor var som skänkte pengar, så finns det inte tillräckligt. Så nu satsar vi först och främst på PIPAC och en vända till Tyskland och så tänker vi att resten får lösa sig sen.

Jag tänker också att jag för alltid kommer ge Socialstyrelsen och Försäkringskassan skulden för att cancerpatienter dör i Sverige. Socialstyrelsen för att de vägrar ta till sig utländsk vetenskap och alternativ medicin och Försäkringskassan för att de vägrar låta människor söka sig utomlands för hjälp. Det måste ju finnas en anledning till att svenskar söker sig utomlands för att få hjälp, men att ingen kommer till Sverige för att betala dyra pengar för riktigt bra vård?

Tänk på den en stund.

Jag har redan tänkt klart över det och låter kvällen istället handla om tacksamhet över att det finns hjälp att få även fast läkare här i Sverige sagt "nu finns det inget kvar att göra", och att det skänkts pengar som gör det möjligt för oss att söka den hjälpen.

Tacksamhet kräver tända ljus, så är det bara.