Att insamlingen har dragit igång betyder ju alltså att även Karolinska sa nej till operation. Men inte på grund av metastaser i levern, nej där är de helt eniga med USÖ att det är helt ofarliga fläckar, utan på grund av de tycker att cancern har spridit sig för mycket i bukhinnan. Vilket den redan hade när Uppsala sa nej, fast då använde Uppsala sig av levern för att säga nej. Mitt i allt står vi och förstår ingenting. Hur kan tre stora sjukhus säga helt olika saker med samma röntgenplåtar i händerna? Hur är det möjligt?
Samtidigt som Sverige stänger dörren för oss (det är så det känns) så öppnar Tyskland en hel jävla garageport. Idag hade jag det bästa samtalet jag någonsin haft med en läkare i hela mitt liv. Min man känner likadant. En läkare som lyssnar, tar in och peppar en i en av de svåraste situationer en människa ska behöva gå igenom. Han rekommenderar oss att först kolla om vi kan få en operation i Danmark. En PIPAC. En va? Aldrig hört talas om. Tydligen så finns det ett sjukhus i Odense som utför (som enda sjukhus i Skandinavien) operationer för att minska bukhinnecancer för de patienter som blivit nekade den stora HIPEC-operationen. Varför nämner inte någon svensk läkare det för oss? Det kan till och med vara så att vi kan få den bekostad av Försäkringskassan, ska bara få en remiss skickad från en svensk läkare först.
Efter det drar vi till Tyskland. Han ska få hypertermi-behandlingar, en massa örter och vitaminer intravenöst plus en massa andra behandlingar. Vi kommer bo på kliniken i minst två veckor för att få ta del av så mycket det bara går. Beroende på hur bra insamlingen går så kanske vi kan få göra en PIPAC i Tyskland (om nu det inte funkar med Danmark). Men då får vi inga bidrag från Försäkringskassan, Sverige och Tyskland kommer inte riktigt överens om hur riktigt bra cancervård ska fungera. Jag vet vilket land jag fördrar i det avseendet. Vi får fan flytta till Tyskland.
