måndag, juli 29

onkologen

Idag träffade vi hans onkologläkare för första gången. En ung, kvinnlig läkare som vi båda fick ett förtroende för direkt. Hon förklarade väldigt bra om allt som kommer hända nu. Kunskap är trygghet när allt är kaos och det förstod nog hon redan i skolbänken.

Det saknas fortfarande svar på en av röntgenundersökningarna. Återigen får vi vänta. Ett återkommande tema tydligen när man har cancer. På onsdag drar cellgifterna igång. Han kommer få en PICC-line i armen och första droppet med en typ av cellgift. Med sig hem får han en pump som under två dygn ger honom ett annat cellgift här hemma. På fredag ska vi tillbaka till onkologen med pumpen och provtagningar. Så kommer vi ha det varannan vecka under åtta veckor.

Det känns ändå bra att något händer nu. Att behandlingen som ska göra honom frisk drar igång. Och som en klok vän sa idag "se det inte som ett gift, se det som en vätska som kommer ta kål på cancern". Och jag ska verkligen försöka vara så stark mentalt. Peppa honom till att vara så stark mentalt. Så enormt viktigt.

Mediciner för eventuella biverkningar. Oj.