Jag och Lillgangstern fördriver tiden i hemstaden. I en lånad lägenhet stannar vi över natten för att kunna vara nära. Vi äter gott och går på bio. Allt för att inte bara tänka på detta. På väg hem tar vi en fin väg vid ån. Jag blir plötsligt väldigt medveten om att han inte är med oss. Att det nog är det här vi får vänja oss vid en ganska lång tid framåt. Mitt i Slottsparken kommer tårarna. Lillgangstern finns där blixtsnabbt med kramar och tröstande ord. Han hjälper mig genom detta på ett fantastiskt sätt och jag är så enormt tacksam över att han är han.
Vi ska fixa detta. Tillsammans allihopa.
![]() |
Vi pratar om på vilka olika sätt man kan gråta. Vilket är många. |