måndag, juli 1

hur allt blev

Idag har han sovit jättemycket. Små sovstunder väldigt tätt. Smärtan i magen har varit så jobbig för honom. Må änglarna förlåta mig, men jag orkar inte se det och vara där hela tiden så jag går in i sovrummet. Tonåringen stänger in sig på sitt rum med mobil och iPad. Jag hatar dagar som denna. När jag väljer ensamheten för att jag helt enkelt inte orkar hålla modet uppe och vara pepp. När jag väljer att sörja över hur allt blev i ensamhet. Det är fan de värsta dagarna.

Nio dagar kvar till titthålsoperation och stomi.

Gråtstund i ensamhet