vem har makten att spola tillbaka?

Det har nu gått tre veckor sen vi fick besked om att hans magproblem är en cancertumör. I tre veckor har jag gått runt och inte velat acceptera att det är på riktigt. Jag har varit i chock flera gånger om och varje gång hans mobil ringer från "okänt nummer" så knyts det ihop i mig.

Det är svårt att beskriva det här med overklighetskänsla. Riktigt obehaglig grej. Du vet ju att det är på riktigt, att du inte kan vrida tillbaka tiden och att det inte finns ett skit du kan göra för att påverka det hela. Ändå är du någonstans så förvirrad och chockad att du tror att det är möjligt. Det måste ju gå, eller hur? Det här måste gå att ändra på, eller hur? Det här är väl inte på riktigt, eller hur?

Vem ska jag be om förändring? Vem kontaktar jag för att spola tillbaka alltihop? Vem har makten att trycka på rewind?

När du på riktigt, alltså PÅ RIKTIGT, tänker de tankarna känner du dig smått sinnesförvirrad och galen. Paniken är inte långt borta för du VET ju att det inte finns någon lösning. Det blir en sån frontalkrock mellan logik och önskan i huvudet att du känner dig knäpp. Helt lost. Och sen kommer sorgen. Sorgen och maktlösheten när du måste acceptera fakta. Du rasar ihop inuti och den gråten som kommer då liknar inga tårar du någonsin gråtit tidigare i ditt liv.

Overklighetskänsla alltså, riktigt obehaglig grej.

Norrlands skärgård 2016. Han tog en kanot en kväll och paddlade ut.