Det beror främst på att jag varit så fruktansvärt osams med min HSP. Vi har inte alls kommit överens och jag har försökt leva som om den inte fanns.
Det går ju inte.
Den finns ju alltid där och om jag försöker förneka den eller få den att försvinna så blir det ju inget bra. Den som blir mest lidande är jag själv och jag har verkligen mått riktigt dåligt inuti under den här tiden.
Så. Nu har jag tagit nya tag vad det gäller mina upp- och nedgångar och lyssnar på en massa poddar, läser en massa bloggar, söker på en massa hemsidor och försöker att lära mig ännu mer. Men sen då? Känslan hos mig blir liksom alltid... jaha? Jo, jag mår ju bättre själv eftersom jag lär mig mer om mig själv, men jag har alltid den inställningen att om man har kunskap så ska man dela med sig. Men till vem? Jag kan ju inte springa runt på stan och fråga folk om de behöver hjälp med sin högkänslighet. Själv då? Skulle nog svaret bli i många fall.
Jag får helt enkelt spara på min kunskap till längre fram. Kanske att jag någon gång får användning av att veta varför jag (och andra) beter oss så jäkla knepigt ibland.
