Sjukhuslivet fortsätter. Det går åt rätt håll nu och Riksåklagar'n svarar på behandlingen han får. Han blir lite piggare för varje dag som går och det känns som att man kan andas ut nu.
Lillgangstern has left the building för den här gången och jag kan för första gången sitta själv och tänka igenom precis allt som hänt den senaste veckan. De tankarna tror jag inte att jag är beredd att dela med mig av här riktigt än.
Bra saker med att vara själv hemma:
-Man kan bajsa med öppen dörr. En klar fördel när man har två katter som springer ut och in genom dörren trehundrafemtioåtta gånger.
- Man kan sova på korsan och tvärsan i den stora sängen. Plus att det inte finns någon som snarkar/pratar/sparkar fotboll i sömmen bredvid en. Eftersom Lillgangstern har sovit bredvid mig den senaste veckan får ni gissa vem som gör vad.
- Man får äta allt lördagsgodis själv.
- Man kan prata med sig själv utan att någon undrar vem fan man pratar med?
Obra saker med att vara själv hemma:
- Man måste städa hela huset själv. Väldigt obra. Speciellt för någon som inte brukar vinna några priser på hemmafruarnas årliga Awards. Jag brukar inte ens vara nominerad.
- Man måste släcka ned hela huset själv på kvällen. Gillar inte känslan av att det blir mörkt när jag är ensam. Att larmsystemet är kopplat direkt till Securitas känns som en bra grej just nu.
- Man måste fylla på spolarvätska i bilen själv. Vet inte hur man gör det på stora Mazdan.
- Man pratar med sig själv och undrar vem fan man pratar med? Och ännu mindre bra när man lyckas bli livrädd och undrar "vem var det?" när man väl börjar prata med sig själv.
Idag ska Riksåklagar'n få lämna sjukhuset en liten stund. Det ska bli helt underbart skönt att få se honom sitta vid mina föräldrars köksbord.