Ni som känner mig och min anatomi (nej, jag har inte storhetsvansinne, det här är ganska känt bland mina vänner och elever), vet att jag har en lös broskbit i foten som jag kan få att låta ganska mycket. Jag kan liksom stå och knacka i golvet genom trampdynan. Det låter helt sjukt mycket. Ganska äckligt, faktiskt. Jag brukar låta mina elever få höra det ibland. Som en påminnelse om att alltid dansa med skor. "Så här kan det gå! Om man är dum nog att dansa barfota för mycket!" Eftersom det låter ganska motbjudande, brukar alla snöra på sig skorna då. Extremt effektiv metod, alltså.
I alla fall, den där broskbiten har nog börjat röra lite på sig. Bråkar lite med nerver och annat som ligger runt omkring. Det är mindre skönt. Faktum är att det gör för jävla skitont!! Nu sitter jag och funderar på hur länge jag ska hoppas på att den där broskbiten hittar tillbaka till sin plats igen. Innan jag blir orolig på riktigt. För en lös broskbit i foten matchar ju inte riktigt ihop med drivandet av en dansskola. Inte alls, faktiskt.
Aj.
- anna - direktrapport från en iPhone