Kalle är i trotsåldern. Det har han nog i och för sig varit sen han föddes, men nu blir det nog inte mera trotsigt än så här! Det spelar absolut ingen roll vad det gäller, det blir ett "nej, vill inte!"
Skulle jag ställa fram en godispåse och säga "jag vill att du äter upp hela påsen nu, Kalle", skulle jag få ett "nej"...
Skulle jag sätta honom framför TV:n och säga "jag vill att du kollar på Musses Klubbhus hela dagen, Kalle", skulle jag få ett "nej"...
Idag skulle vi in till stan. Efter 13 psykbryt från mamma och 58 "nej" från Kalle kom vi äntligen iväg. Typ 2 timmar senare än vad jag tänkt....
Så fort jag höjer rösten börjar Kalles underläpp darra och han snyftar fram ett ynkligt "pappa". Han är ju trots allt ganska smart, den lille gangstern.
Nu sover han äntligen sin middagslur, det ska jag också göra. Man blir ganska trött av att höra "nej" hela dagarna!
