kaffe och c-vitamin

Söndag betyder C-vitamin intravenöst. Två gånger i veckan kommer Helena hit och hjälper oss. Hon sätter dit droppet och jag tar bort det. Tack vare hans PICC-line så kan jag nog snart sätta det också. Men det är skönt att hon kommer två gånger i veckan. Vi får en chans att prata. Om cancer, livet och alternativ medicin. Om konstiga samtal med läkare som vi skrattar åt. För att det är så galet. Om otäcka biverkningar och brist på valmöjligheter.

Jag är så tacksam för att han har fått en vän i henne. För hur mycket jag än kan finnas där för att hjälpa, stötta och dela, så kan jag aldrig dela just det med honom. Att ha obotlig cancer. Hur det känns inuti och vilka tankar man har. Det går inte att googla fram svar på det eller vilka alternativa mediciner som hjälper bäst. Därför är det så skönt att de två kan ta en kaffe ihop, sätta ett c-vitamindropp och bara snacka.

Inatt åker Helena till kliniken i Lettland. Jag är så glad och lättad för hennes skull. Cancern är aktiv i hennes kropp just nu och hon behöver verkligen få hjälp. Tack vare sin insamling kan hon åka redan inatt, vara borta i fyra dagar och dessutom köpa med sig dyr medicin hem. Dessa fyra dagar kommer hon få massor med behandlingar som hon så desperat behöver och som vanligt tänker jag att det är en synd och skam att dessa kliniker mer eller mindre har förbjudits i vårt kära gamla Sverige. Jag kommer aldrig förstå varför vi inte kan få välja att kombinera det traditionella med KAM (komplementär alternativ medicin)?

Bara nu i dagarna har Socialdepartementet avslutat en utredning där det föreslås att lagstiftningen ska dras åt ännu hårdare kring alternativ medicin. Hur nu det är möjligt? Vad ska de förbjuda härnäst? Gurkmeja? Läs mer här om du vill.

Men för att återgå till Helena. Inatt åker hon och jag kommer be några av mina änglar att följa med henne på resan.

Kaffe, prat och C-vitamindropp. En helt vanlig söndag.