Min man är ju en av de "redan sjuka människorna". Jag vet inte vad som kan sätta mer press på en människa och den människans anhöriga än att få höra "alternativen är slut nu". Nu visste vi ju redan om att detta skulle ske och vi hade redan kommit väldigt långt i våra egna behandlingar hemma, men om vi nu inte hade gjort det? Hade vi velat fått reda på allt som finns i naturen som kan hjälpa oss? Hade vi velat bli upplysta om att det finns andra behandlingar att få om vi bara kollar utanför Sveriges gränser? Eller hade vi velat att omvärlden behandlar oss som om vi är av glas genom att tycka synd om oss och ge oss en "styrkekram"? Svaret är ganska enkelt här, eller hur? För de flesta, tror jag.
(Nu menar jag inte att det inte betyder något att få support och stöttning i form av styrkekramar i sociala medier, för det är ett fantastiskt sätt att hämta kraft på. Men om någon suttit på den kunskapen jag gör nu, så hade jag mer än gärna tagit emot det också.)
(Nu menar jag inte att det inte betyder något att få support och stöttning i form av styrkekramar i sociala medier, för det är ett fantastiskt sätt att hämta kraft på. Men om någon suttit på den kunskapen jag gör nu, så hade jag mer än gärna tagit emot det också.)
Att få reda på att det finns örter, kryddor, oljor och vitaminer som du kan ta hemma och som kan hjälpa dig att må bättre i din kamp är inte att sättas under press, det är att få hopp. Att få reda på att det finns människor som har lyckats minska sin spridning av cancer genom att kontinuerligt ta dessa örter, kryddor, oljor och vitaminer är inte att sättas under press, det är att få hopp. Att få reda på att det finns hjälp att få i andra länder är inte att sättas under press, det är att få hopp.
Då kommer nästa invändning. Att man uppmanar folk att "dra i varje halmstrå". Nja, jag vet inte om jag tycker att ett universitetssjukhus i Danmark är ett halmstrå? Inte heller tycker jag att en välkänd cancerklinik i Tyskland som arbetar med metoder som finns i hela världen och har gjort så under väldigt lång tid, är ett halmstrå. Att gå till en hokuspokus-doktor i en barack nånstans som ska läka din cancer genom att spå dig i en kaffekopp, DET är att dra i ett halmstrå enligt mig.
Så tycker jag och det kommer jag för alltid fortsätta att tycka. Att söka andra vägar än den som Socialstyrelsen har bestämt är den rätta och när sjukvården inte räcker till, kommer jag fortsätta göra resten av mitt liv. För att ge sjuka människor hopp. (Och om man nu tycker att det är fruktansvärt att göra det, ja då ska man nog inte hänga här inne på bloggen så mycket. Då finns det andra, bättre sidor att läsa. Socialstyrelsens till exempel.)
Idag ska min man få andra rundan av IPT plus hypertermi-behandling på magen. Idag är en jävligt bra dag här i Tyskland.
 |
| Idag blir det garanterat en promenad i naturen. För att hämta kraft och hopp |