Vad är meningen med detta? Varför har jag gått in så hårt med att lära mig så mycket jag bara kan ta in om olika behandlingar, mediciner, kliniker, läkemedelsföretag och fonder? Vad ska jag göra senare i livet med all kunskap jag har nu? Det måste finnas en anledning till att jag inte bara lär mig om det vi tror på, utan också om så mycket mer i människans fight mot cancer?
Nu tror jag att jag kanske har klurat ut det. Någon gång i framtiden vill jag starta en stiftelse. En insamlingsstiftelse för ekonomiskt stöd till människor med cancer som vill söka vård utomlands på vilket sätt det än må vara. För hur vi än ser på saker och ting så är det ett faktum att Sverige ligger mil efter resten av världen när det kommer till cancervård. I den svenska vården finns det cellgifter, strålning, immunterapi och kirurgi att tillgå. That's it. I mina ögon är det ett ganska begränsat och giftigt sätt att se på hur en människa ska bli behandlad. Tittar man på cancervården utomlands så ser den väldigt annorlunda ut.
Allra första gången jag träffade kuratorn efter att vi fått beskedet om cancer sa hon till mig: "Vi använder oss bara av metoder i Sverige som vi har forskat fram är det rätta. Vad andra länder kommit fram till i sin forskning bryr vi oss inte så mycket om." Ordagrannt. Jag har funderat mycket på varför hon sa så till mig? Jag hade inte ifrågasatt någonting då. Hon bara sa det helt utan anledning.
Men i alla fall, en insamlingsstiftelse. Det skulle vara ett bra sätt att dela med sig av sin kunskap. Om vi skulle kunna hjälpa och stötta andra människor i framtiden som går igenom allt vi går igenom nu, skulle det ge detta helvete en mening åtminstone. Jag kommer inte säga att det skulle vara värt det, för det är nog inte mycket som är värt detta. Men det skulle ge den här mörka tiden en mening, ett syfte. Något som ger mig ytterligare lite styrka på vägen.
 |
| En vanlig syn hemma hos oss nu förtiden. Han med ett C-vitamin dropp. |