Det var ganska länge sedan jag först blev rekommenderad att se dokumentären HEAL på Netflix. Det var någonstans i början efter cancerbeskedet och jag vet inte varför men jag ville inte se den då. Jag kände mig för skör och sorgsen. Någonstans visste jag väl då att jag inte riktigt skulle kunna ta till mig budskapet i den. Jag var för traumatiserad.
Sen dess har flera personer uppmuntrat mig att se den, men det blev fortfarande en grej jag drog lite på. Som om jag undermedvetet sparade den till rätt tillfälle.
Och visst var det så. Igår kväll var det rätta tillfället att se den. Efter att fått ett negativt besked men ändå beslutat oss för att se framåt så kunde vi inte ha valt ett bättre tillfälle. Igår (och idag, vi orkade inte kolla klart igår) kunde jag ta den till mig fullt ut. Den gick rakt in i hjärtat och jag kommer se den igen och igen och igen...
Jag rekommenderar alla att se den. I alla fall alla som på något sätt tror att det krävs mer än mediciner för att bli frisk. Eller i vissa fall, inga mediciner. Den kommer förändra ditt sätt att se på det mesta i livet. Förhoppningsvis.