Vi träffade en människa som erbjuder oss hjälp. Hjälp att få göra det vi tror på. Något som vi trodde att vi skulle behöva få vända oss utomlands för att få göra och något som kan kosta riktigt mycket pengar. Helt plötsligt blir jag kontaktad av denna människa via ett mess och som bara några dagar senare sitter hemma hos oss och pratar över en kopp kaffe. Som berättar sin historia om sjukdomen cancer och vad den gjort mot hens kropp. Om hur jobbigt det varit med den traditionella medicinen och om hur den alternativa vägen (i kombination med cytostatika) förmodligen räddat livet (eller åtminstone förlängt det) på hen. Om hur bra hen mår nu och om tumörer som försvunnit. Vilket enligt läkare inte ska gå.
Den här människan ger oss kontaktuppgifter och erbjuder sig att hjälpa oss med behandlingar. Den här människan gör detta enbart för att hen vill hjälpa honom att må bättre, sprida sin kunskap till fler och självklart, hjälpa till att rädda livet på människor med cancer. Om inte annat så förlänga det.
Den här människan är i mina ögon en ängel på jorden och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna säga tack. Tack för att du kontaktade mig, tack för att du vill dela med dig av din kunskap och tack för att du ger honom kraft och styrka att kunna fightas mot denna djävulska sjukdom med mycket bättre verktyg.
Imorgon är det dags för runda två av cellgifterna. Den här gången ska det gå mycket bättre. Det har redan jag och änglarna kommit överens om.
