torsdag

Jag vill bara stoppa tiden. Samtidigt som jag vill att den ska gå så fort som möjligt. Jag bävar inför undersökningar och operationer. Samtidigt som jag vill att allt ska dra igång. Jag är så jävla rädd. Samtidigt som jag är urstark.

Jag lägger ned uppgivenheten över att detta drabbar oss. Istället kavlar jag upp ärmarna och skriker: Bring it on, jävla cancer! Du vet fan inte vem du gett dig på! Vi kommer spöa skiten ur dig!

Sen gråter jag en stund. Det är en konstig tillvaro just nu.