Vad gör man när inspirationen tryter? När det kanske inte är lika lätt längre att bara kicka igång inuti?
När den där glöden inuti som är så viktig, inte är lika het längre. När det som förut var så himla lätt och roligt, bara känns "sådär"?
Jag är nog där nu, tror jag. Och då blir det så himla svårt att vara den som alltid ska pusha andra till att bli så bra som de bara kan bli. Det har varit svårare än vad jag trodde att komma tillbaka från min och Riksåklagarn's katastrofala avslutning på förra året. Det tog hårdare än vad jag har förstått och jag känner mig mentalt avtrubbad. Vi har så mycket spännande saker på gång som ska bli roligare än något annat, men jag kan inte riktigt hitta det där riktiga drivet inuti. Det där som gör att man skriker "wooohoooo!!!" och tänker att nu bara kör vi!
Så nu ska jag göra det jag säger åt andra att göra. Jag ska lyssna på musik som väcker något inom mig. Jag ska kolla på filmer från förr och påminna mig själv om hur bra jag är på det jag gör. Jag ska ringa till någon som vet hur det är och känns och prata. Och självklart kommer jag hitta tillbaka. Det gör jag alltid.
Och ibland kanske det kan vara en bra sak, att pausa känslorna lite. Att dra lite i bromsen. För efter det kan man gasa ännu mer. Känna ännu mer. Pusha sig själv och andra lite till.
I'll be back.