I fyra veckor har han gått runt med feber, huvudvärk och en trötthet i kroppen. I fyra veckors tid har läkaren på vårdcentralen kliat sig i huvudet. Och tagit prover. Och ännu mera prover. Och sen några mer prover. Som har visat att det finns en infektion i kroppen men inte vart det sitter eller varför. Så vad gör läkaren på vårdcentralen då? Självklart. Tar mera prover. Och hoppas på att Riksåklagar'n vid nästa vända provsvar mår bättre av sig självt. Tanken på att skicka honom vidare till en specialist fanns inte. Totalt värdelöst alltså och jag vill verkligen att vi anmäler till vart man nu anmäler läkare som inte kan nånting.
Till slut tröttnade Riksisen och röt med sin allra argaste riksåklagarröst åt den här läkaren att det faktiskt fick hända något nu förutom blodprover och långverkande Alvedon. Det var i onsdags. I torsdags fick Riksåklagar'n träffa ett gäng läkare på USÖ som tog ännu mera prover och odlingar på typ allt man kan ta odlingar på i kroppen.
Igår ringde de. Och berättade att de hittat massa streptokocker i hans blod. Och att han var tvungen att kasta sig in till Örebro för ett akut ultraljud av hjärtat.
Och där satt det. En infektion i hjärtklaffarna orsakad av streptokocker i blodet. Pretty God damn serious, alltså. Vad som händer när man går runt med en hjärtmuskelinflammation för länge vet väl alla?
Så nu ligger han inlagd i minst två veckor och får megadoser med antibiotika. Det senaste dygnet har varit minst sagt väldigt omtumlande och jag får fortfarande en massa tårar i ögat när jag tänker på hur det kunde ha varit.
