Det här med katter. Ska inte en katt vara ganska självständig och lite så där tjurigt "jagskitervälivaddusäger"?
Inte mina. De har tydligen båda valt mig till deras very special person. Vilket betyder att jag alltid har minst en katt runt fötterna, på magen när jag sover, på axeln, i knät eller springades efter mig när jag ska in på toa.
Tröttsamt.
