Att åka hem från New York sent, väldigt sent, på kvällen verkar ha funkat. Vi kom hem till Sverige igår eftermiddag och innan vi kom hade kommit hem till vårat lilla hus hade det blivit kväll igen. Alltså läggdags när man är som tröttast. Perfekt. Alla andra gånger har vi kommit hem tidigt på morgonen och det funkar absolut inte! Då går man runt och känner sig totalt krossad i flera dagar. Nu känns det som att vardagen faktiskt kommer funka ganska okej redan från idag. Och det är ju tur eftersom att vardagen faktiskt drar igång redan idag. Jobb framför datorn, hämtning av Lillgangstern (SOM jag längtar!) och sen danslektioner ikväll. Buissness as usual, alltså.
Hur sammanfattar vi då den här resan? Det går inte. Det går inte att sammanfatta hur det känns att träffa människor man älskar när man vet att tiden är begränsad. Hur det känns att komma tillbaka till en plats som är så totalt crazy, men ända så magiskt underbar. Eller hur det känns att få göra det man älskar tillsammans med en vän man älskar. Här kommer alla känslorna på en och samma gång, liksom.
Man blir glad så man gråter när man äntligen får säga hej och kramas länge. Man blir ledsen så man gråter när man måste säga hej då och kramas länge. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Hon fattas mig.
Men nu rycker vi upp oss lite och tittar lite på bilder istället tycker jag. Då kör vi!
Killarna och Bruno fejsbookar (eller nåt) i soffan. Kanske inte Bruno dock. Han slappar nog mest.
Sen kom Riksåklagar'ns kusin-vitamin med familj till oss och hälsade på. Då passade vi på att ha historielektion i Philly. Bakom oss ser ni Independence Hall där USA en gång blev självständigt.
Liberty Bell, den mytomspunna klockan som en gång sprack. Dålig kvalité.
Declaration of Independence. I stor skrift.
Det svenska skeppet HMS Falken från den svenska flottan var också på besök i Philly. Coolt sammanträffande. Vi fick en rundtur.
På kvällen tände vi en mindre majbrasa och grillade marshmallows med choklad mellan crackers. Efter en var man proppmätt. Senare på kvällen var det hej då och tårar eftersom Riksåklagar'ns kusin-vitamin med familj skulle åka hem till Bristol igen.
Bruno. Världens goaste och förmodligen också världens fegaste rottweiler.
En kväll åt vi brasiliansk barbeque. Ät tills du storknar, typ. Det sprang runt servitörer med grillspett som de skar av om du ville ha. På borden låg brickor. Gul sida upp, ge mig mer. Brun sida upp, nej tack.
På måndagen var jag med H till hennes danslektion. Efter det gick vi och dansade lite Wobble. Väldigt kul.
Ett besök på The Cheesecake Factory blev det såklart. Den här dagen behövdes det ingen lunch. Väldigt onyttigt och väldigt gott.
En av höjdpunkterna. NHL-hockey. Flyers vs Rangers.
En väldigt känd målvakt från Sverige. Rangers vann förresten med 5-2.
Sol, kaffe, bästis, fniss.
Gamenight. Att spela Kranium på engelska var ju en liten utmaning.
(Ser ni deras köksbord? Älskar det.)
Sen åkte vi till NYC. Där fick vi som ni redan vet tag på ett riktigt härligt hotell.
The Gershwin Hotel. En något udda byggnad. Riksåklagar'n ville tydligen krama hela världen här. Det ville ingen annan.
The crazy place. And I'm lovin' it!
Riksåklagar'n fick heta allt möjligt på diverse kaffemuggar. Ingen fick det rätt.
Riksåklagar'n kör lite dancemoves på trottoaren. Eller nåt.
Manhattan från Brooklyn Bridge. Plus en kille i solglasögon.
Favoritbilden från den här resan. Sol, varmt och Brooklyn Bridge. En perfekt dag.
Vi dansade också. Så klart. Inspiration de luxe!
Mellan två svettiga danspass.
The boys.
Sista kvällen tillsammans. Efter det här var det dags att säga hej då med en massa tårar.
Sista dagen gick vi till Hudson River och tittade på ett litet amerikanskt skepp som låg där. Ett museum av något slag.
Ombord på det lilla skeppet fanns det även ett rymdskepp. Parkerad lite så där på en tjugondel av skeppets totala yta.
Sista bilden. Väntar i hotellfoajén på att åka till flygplatsen. Ångest över att resan är över, glädje över att åka hem till Lillgangstern. Och här kommer alla känslorna på en samma gång. Typ.