Efter att ha jobbat i Stockholm hela helgen börjar alltså en ny vecka. Med dansundervisning, massager, bokföring, svara på mejl/SMS och allmänt småpyssel. Allt ska göras just nu och om 17 dagar åker vi till USA. Jag sitter i soffan med andan i halsen och funderar på hur allt ska gå ihop?
Stressad är inte rätt ord för att beskriva mig just nu. Totalt nollställd är bättre. För det blir liksom kortslutning när jag försöker planera tiden. Det går inte. Inte ett enda bra förslag på schema dyker upp i skallen. Istället kommer allting på en gång och närmare att köra huvudet i betongväggen än så här har jag nog aldrig varit. Eller jo, det har jag nog. Men ni fattar.
Men om jag tar 10 djupa andetag och tar en sak i taget så funkar nog det här också. Hoppas jag.
