I kvällens Uppdrag Granskning handlar det om näthat. Mäns näthat mot kvinnor. Jag hoppas att precis varenda människa som är äldre än barn kommer titta på det. Där kommer några av de näthatande männen få stå till svars. Varför vill de att en ung tjej ska våldtas på grund av ett inlägg på Facebook?
Nu kommer det bli väldigt personligt här igen. Men det här är något som jag måste dela med mig av. För jag kommer genom mitt jobb dagligen i kontakt med en hel del tonårstjejer. Och jag vet att en hel del av dem hänger här på bloggen ibland. Så det känns viktigt att dela med mig av det här.
När jag var runt 20 år levde jag med en man som inte var så snäll. Som tyckte att han var i sin fulla rätt att tala om för mig hur ful, äcklig och totalt dum i huvudet jag var. Som mer än gärna talade om för mig hur otroligt glad jag skulle vara över att ha honom. Eftersom ingen annan någonsin skulle vilja ha äckliga, fula lilla mig. Och det konstiga är att till slut tror man på det. Till slut trodde jag verkligen att jag var som han sa att jag var.
Han var sjukligt svartsjuk. Han kunde få för sig både det ena och det andra och övertygade sig själv om att hans fantasier var sanna. Och sen bråkade vi om det i flera dagar. Dagar som var fulla av hot av olika slag. Hot om vad han skulle göra om hans fantasier var sanna. Så här i efterhand har jag ju insett att det var psykisk misshandel. Men det förstod jag inte då. Och det begreppet blir så luddigt. För jag hade ingenting att visa upp. Inga blåmärken eller andra skador på kroppen. Mina blåmärken satt ju i själen.
Till slut förstod jag. Och flydde därifrån. Någonting fick mig att vakna och inse att nästa steg i allt det här skulle nog vara att att misshandeln blev fysisk. Så jag drog. Sent en kväll när han var på jobbet packade jag min väska och gick ut genom dörren. Och fick tillbaka mig själv. Där och då bestämde jag mig för att alltid försvara mig själv. Att alltid vara stark. Och att alltid tro på mig själv. Att jag är fucking awesome!
Några år senare mötte jag Lillgangsterns pappa och insåg att det faktiskt finns riktigt fina människor också. Som bryr sig om och som aldrig någonsin medvetet skulle kunna göra någon illa. Och sen kom Riksåklagar'n med en kärlek som är så total och utan tvivel. Och jag insåg att jag var värd det.
Alla människor är värda att bli älskade, att känna sig trygga och att kunna lita på sin omgivning. Om du befinner på en plats där det inte finns, gå därifrån. Eller spring så fort du kan. Och berätta. Skrik det högsta du kan så människor hör dig. För ingenting kommer att förändras till det bättre. En människa som mår bra av att skada andra kommer aldrig att bli annorlunda.
Spring så fort du kan åt andra hållet.
